Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emilia Fogelklou Norlind, Nyare synpunkter på häxväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
emilia fogelklou norlind
lika litet som den metafysiska djävulstro, som intill den stora
omvälvningen låg till grund för de flesta domstolsutslag.
Utan att i övrigt här ta någon befattning med O. Höflers arbete
Kultische Geheimbünde der Germanen (Frankfurt a. M. 1934) vill
jag påpeka att några av honom direkt citerade dokument peka i
samma riktning som Murray, vilken han för övrigt känner till.1
Då jag gärna ville veta, om prof. Linderholm tagit ställning till
Murrays framställning, sökte och erhöll jag tillstånd att på Uppsala
Universitetsbibliotek genomgå hans otryckta förarbeten för sin
tillämnade fortsättning av »De stora häxprocesserna».2 Jag fann
visserligen intet omdöme om Murray. Men jag sattes i tillfälle att pröva
den nya teorien på svenskt häxväsen, tack vare tillgången till
Linderholms otryckta protokollsavskrifter. Jag skall i det följande till
prövning referera några av hans Härjedalsprotokoll och dessutom ta
upp några speciella punkter ur de i tryck återgivna häxprocesserna.
II.
Vid tingsrannsakningen i Lillherrdal i september 1668
uppräknas såsom närvarande alla nämndemännen, bland dem Oliif Björsson.
Jämte åtskilliga andra, står 23-åriga Märit Joensdotter
anklagad för att ha lärt ut trolldom åt 12-åriga Gertrud Hwass. En kvinna,
som säges vara Blåkullas kokerska, tillfrågas angående flere personer,
huruvida hon sett dem i Blåkulla. När frågan gäller Märit, säger
hon: »Den där har jag sett många gånger i Blåkulla, sittande på
bänken bland de främsta i högsätet.»
Gertrud Hwass’ far hade ämnat gifta sig med Märit. Men när
han vid ett tillfälle slog följe med henne, hade han av en namngiven
mansperson blivit pryglad med rönnpåk. Sen dess hade han känt
sig maktstulen och uppgivit giftastankarna, i tro att Märit vållat
skadan.
1 Bl. a. Baselmyndigheternas förbud 1432 för att vid jul och fasta
uppträda i djävulsförklädnad; Olaus Magnus om varulvarna; liffländsk
rannsakning från 1691 (djävulsgrottan, där riter utföras, s. 345). Se även
reproduktioner av gammalt bildtryck, där hästar, bockar och får gå omkring i
strumpor och skor.
2 Jag har att tacka såväl d:r A. Nelson som d:r Allenberg-Linderholm för
tillträde till dessa värdefulla fyndgruvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
