Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Harry Hermerén, Johannes Lenæus och bibeleditionen 1618
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
harry hermerén
här kämpade han med föga framgång. Mot hans önskan behöll
man i inledningen till kap. 20 i 1 Kon. det enligt Lenæus föråldrade
tyska lånordet »solderadhe» (the sigh the syrer til hielp) i stället för
det av honom anbefallda »leegde, bestelte eller toghe».
Om Rudbeckius och Lenæus voro av olika åsikt rörande det
bibliska glosbeståndets förhållande till tyskan, så voro
meningsskiljaktig-heterna dem emellan ännu större, när det gällde ortografien. Lenæus
söker åvägabringa en viss konsekvens, och därför inför han i sina
annotationer på ett par ställen listor på likartade glosor eller
uppställer ett par ord, som han menar böra behandlas enahanda ur
stavningssynpunkt. Lenæus gör sig till målsman för en mera bekväm och
enligt egen uppfattning mera tidsenlig och korrekt stavning. I
stället för den latinska genitivändelsen -æ (såsom i Elisæ)
rekommenderar han -a. Ej heller finner han det vara riktig svenska att låta
ett personnamn som objekt till ett svenskt predikat få den latinska
kasusändelse, som motsvarande latinska verb skulle fordra. Därför
skriver han: han »befalte Abia» och icke »Abiæ» (1 Kon. 22). Adverb,
som i nusvenska sluta på -ligen (jämte konjunktionen nämligen)
vill han skriva som -lighen eller -ligha, icke såsom han själv säger,
med den ur bruk komna formen -lighan. Även mot bruket av alltför
nya och språkligt sett mindre korrekta skrivsätt riktar Lenæus sin
kritik. Han vill avlägsna sådana enligt hans eget påpekande allt
vanligare sammansättningar som »säijan», »begroffuen», »stadfestan»
och hellre som fristående ord utskriva ifrågavarande
personalpronomen. Energiskt förfäktar han, att man skall stava »rike» (och
därmed också »rikedom», »like» etc.), »Galileen», »westra», »herligha»,
»tilbudho», »laass», »wilia», »reglan», »sijns folcks», »bätra», »måste»
och »sann» i stället för resp. »rijke» (således också »rijkedom», »lijke»
etc.), »Galilæa», »wästra», »härligha», »tilbödho», »läste», »wela»,
»regulan», »sitt folks», »bättra», »moste» och »san», för att nämna några
exempel på det skrivsätt, som Lenæus vill ha tillämpat i dessa och
analoga fall i motsättning mot vad som från annat håll hävdats.
En jämförelse med 1618 års bibel visar, att han blott i begränsad
omfattning lyckades vinna gehör för sina synpunkter. Genom
skrivelserna till örebroriksdagen underskrev han sin kapitulation i
principfrågorna. Flera unika notiser av språkhistoriskt intresse skulle
man kunna avvinna Lenæus’ anteckningar; som ett curiosum kan
i anslutning till glosfrågorna nämnas, att han stämplar det i Jes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
