Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Joh. Lindblom, Till frågan om förlagorna för 1541 års översättning av Gamla Testamentet, och Sven Kjöllerström, Tillkomsten av 1541 års bibel (Docent Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273 granskningar och anmälningar
ett sätt, som vittnar om en självständig uppfattning, uteslöts likväl
somligt, både sådant som icke hade något av betydelse att ge till
textens förklaring och sådant, som alluderade på tyska förhållanden eller
hade för mycket av allegorisering eller teologiskt »Tiefsinn». För
textjämförelse ha valts partier av Domareboken och Psaltaren. För båda
dessa böckers vidkommande har översättningen, när den avvikit från
1539 års bibel, i många fall på ett frapperande sätt anlitat samma
källor, Luthers tidigare översättning från 1534 och Vulgata, samt i någon
mån även gått till den hebreiska grundtexten. Den svenska utgåvan av
Psaltaren, som utkom 1536, har även anlitats. Lindblom sammanfattar
sina rön och synpunkter i 12 punkter, av vilka klart framgår, att
forskningen kring dessa problem genom Lindbloms senaste studie tagit ett
betydelsefullt steg framåt i metodisk säkerhet. Det må tilläggas, att
det naturligtvis är förf:s mening, att själva texten i 1541 års bibel »i
stort sett fått sin gestalt före 1539, nämligen på grundval av Luthers
första helbibel av 1534».
Kjöllerström har med sin djupa förtrogenhet med
reformationstidevarvet givit en fyllig och väldokumenterad teckning av Gustav
Vasabibelns yttre tillkomsthistoria. Efter den intensiva forskning, som
redan ägnats däråt —- Collijns Efterskrift till faksimileupplagan från
1938 bör här nämnas framför andra — har det icke varit lätt att komma
med nya iakttagelser. Förf. har emellertid tagit fasta på Adells
karakteristik av Nya Testamentet 1526 såsom tillkommet för i första hand
kultiska ändamål och lyckats visa upp, att detta varit det primära
motivet även vid utgivandet av Psaltaren, Salomos ordspråk, Salomos
vishet och Jesu Syraks bok i svensk översättning 1536. De ha alltså icke
varit något slags »provöversättningar» eller tillkomna för enskild
upp-byggelse, som tidigare hävdats. Översättaren — mycket synes tala för
antagandet av blott en person för alla böckerna — torde blott kunna
identifieras på filologisk väg, men härvidlag ha meningarna hittills gått
starkt isär. År för år följer Kjöllerström därefter under kritisk
granskning av källorna det fortsatta arbetet på den svenska helbibeln. Han
påpekar, att det sannolikt är Georg Norman, som fäst Laurentius
Petris uppmärksamhet på 1539 års Lutherbibel. Beträffande finansieringen
gör förf. ett par nya iakttagelser. Sålunda avlivas Schücks teori om en
särskild hjälpskatt, som skulle uttagits på prästerskapet till bibeltryckets
bekostnande. En notis ger vid handen, att biskop Botvid i Strängnäs
gjort en förhandssubskription på 100 bibelexemplar för sitt stift. Förf.
sammanställer detta med en uppgift hos Olaus Petri, att
Strängnässtiftet omfattade 100 »prestageld» eller »nogot mindre». Häri ser förf.
»ett ofrånkomligt belägg» för att varje prästgäll i Strängnässtiftet
verkligen erhållit ett bibelexemplar och drager den slutsatsen, att
förhållandet »givetvis» varit detsamma också för alla övriga stift. Här kan man
icke följa honom. De framdragna notiserna visa ju blott, att man med
största sannolikhet avsåg att giva varje prästgäll i Strängnässtiftet ett
18 = 42631. Kyrkohist. Årsskrift 1942.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
