Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hammarström, Den heliga Birgitta och upplösningen av den första svensk-norska unionen 1343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA BIRGITTA
27
diga till tre »otillbörligheter» (inconuenientia) och dessutom en fjärde,
som var måttlös. Dessa voro »oordnad kärlek» (inordinatus amor,
vanskipadhir älscoghe), låtsad klokhet, dåraktiga människors
kryperi och bristande tillit till Gud och folket. Deras val var därför
mot »rätten» (contra iustitiam, mot rätuisone), mot Gud, rikets väl
samt folkets gagn och nytta. För fredens bevarande och folkets
väl var det nödvändigt, att den äldre sonen fick arvriket men den
yngre kom till val. Om ej alltså det skedda gjordes om, skulle svåra
olyckor drabba land och folk liksom även kungasönerna.
Denna dialog måste som Birgittas revelationer i övrigt studeras
mot bakgrunden av den augustinska idévärlden, främst då de
teorier om den rättrådige konungen (rex justus), som framlagts i en
skrift av den s. k. Pseudo-Cyprianus.
Det har påvisats, att Birgitta var väl förtrogen med dessa idéer.
Tankarna hos Pseudo-Cyprianus återspeglas sålunda i en revelation
från 1340-talet, riktad till Magnus Eriksson, i vilken Birgitta
önskade se en »rex justus», en vårdare av »pax» och »justitia».1 Även
i detta fall synes ett litterärt samband med nämnda skrift föreligga.
Till »justitia regis» hörde enligt Pseudo-Cyprianus bl. a. att »i allt
lita på Gud» (per omnia in Deo confidere)2, vilket i revelationen
har sin motsvarighet i »bristande tillit till Gud» (diffidentia de Deo).
Motsatsen till en »rex justus» var tyrannen, »rex iniquus», i vilkens
rike ej frid rådde utan tvedräkt (discordia), vilket även Birgitta
förutspår som en följd av tronföljdsbeslutet. Även den därpå
följande spådomen om de för sönerna olyckliga följderna av valet har
sin motsvarighet hos Pseudo-Cyprianus, som framhåller, att
konungens injustitia även skulle straffas på sönerna.
När valet säges vara »contra justitiam» (mot rätuisone), ha vi
också sannolikt att göra med »justitia» i den betydelse ordet
förekommer hos Pseudo-Cyprianus. Närmast till hands ligger att i
enlighet med den fornsvenska texten och med tanke på att Erik
förbigåtts, översätta ordet med »rättvisa». Ingenting motsäger
emellertid möjligheten, att det fsv. rätuisa motsvarade det latinska justitia
även i den betydelse, vari det förekommer hos Pseudo-Cyprianus.
Redan den sannolikheten, att den fornsvenska texten står i ett se-
1 Andersson, a. a., s. 108 ff.
2 Bernheim, Mittelalterliche Zeitanschauungen in ihrem Einfluss auf
Politik und Geschichtschreibung I s. 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
