Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Peterson, Isaac Rothovius. En homiletisk studie - II. Rothovii predikan - B. Predikans innehåll. Några karakteristiska synpunkter - 1. Ortodoxi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISAAC ROTHOVIUS
61
»inga studenter sändas till Niederlandh och Englandh till att
studera för den Calviniske lärones skull».1
Att Rothovius mer än de fleste blev en ortodoxiens förkämpe,
är lätt förklarligt. Han hade ju, som nämnts, studerat i Wittenberg
och där haft till lärare sådana inflytelserika ortodoxa teologer som
Hunnius, Gessner och Hutterus.2 Dessa män blevo för R.
auktoriteter, till vilka han ännu på sin ålderdom med vördnad och
beundran hänvisade, närhelst någon angrep den även av honom
erkända Konkordieboken. I ett brev till Axel Oxenstierna den 29
maj 1647 säger han sig vara »förvånad över» att en man som M.
Martinius, vilken icke studerat vid någon »ren» akademi i Tyskland,
»vågar öppna sin mun» och t. o. m. förneka Konkordieboken, »a
tot christianis principibus, comitibus, civitatibus et ultra 8000
Theologis syncerrissimis solenniter approbatum». Och han tillägger:
»Disputavit b. m. D:r Salomon Gesnerus pro libro Concordiae
Wit-tenbergae. Disputavit pro eodem D. Leonhardus Hutterus una cum
infinitis aliis praestantissimis Theologis: absurdum itaque est, et
minime ferendum, talem librum a Theologastris, qui adversus
ejus-modi Theologos discere vix auderent, obscurari et in dubium
vo-cari. Increpat eos coecos Deus, qui aedificat Hierusalem, destruat
omnes impios conatus!»3
En klar bild av Rothovii långtgående ortodoxism gives i hans
synodalavhandling av år 1617 om dopet, där det lagiska, strängt
dömande draget i hans tänkesätt på ett pregnant sätt kommer till
uttryck. Detta gäller i synnerhet teserna 134 och 135, som avhandla
barndopet samt därvid uppställer och besvarar frågan om huru det
går de barn, som dö odöpta.
Confessio Augustana, art. IX, säger om dopet, att det är
»neces-sarius ad salutem», och anbefaller dop av barn med motiveringen:
»qui per baptismum oblati Deo recipiantur in gratiam Dei.» I
Arti-culi Smalcaldici, pars III, art. V, heter det om barndopet: »Ecclesia
debet illis baptismum et promissionis illius (seil. Christi)
annuntia-tionem.» Och Apologia Confessionis Augustanae slutligen
konstaterar: »Baptismus puerorum non sit irritus, sed necessarius et effi-
cax ad salutem. ––- Sequitur igitur clara infantes baptizandos
esse, quia salus cum baptismo offertur.»
1 Tengström, Vita et Merita M. Isaaci B. Rothovii, s. 259.
2 Tham, a. a., s. 72. 3 Lagus, a. a., s. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
