Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Peterson, Isaac Rothovius. En homiletisk studie - II. Rothovii predikan - B. Predikans innehåll. Några karakteristiska synpunkter - 1. Ortodoxi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
emil peterson
hurusom konungen vårdat sig om, att ordet rent och klart blivit
lärt och »behollet». Riksdagarna vittna därom. Ty vad dessa än i
»thenna bedröfweliga oc oroliga Tijd» behandlat, så har dock detta
alltid varit det första och sista: »at Gudstiensten måtte troligen och
retteligen hållas i heela Sweriges rijke och uthi alla Provincier, som
ther under lydha.»
Religionsfriheten hade dock under storhetstiden mycket snäva
gränser i vårt land. R. konstaterar detta med stor tillfredsställelse:
»Inga fremmande religions exercitia äro bliffne i något rum i thetta
wårt K. Fädernes land och Konungarike tillåtne.» Och han tillfogar:
»Hielp Herre Jesu Christe at thenna frij heten må oss aldrigh
förtagen warda.»1
Den skarpa gränsdragningen mellan ren och kättersk lära
under denna epok i vår kyrkas historia måste ses mot bakgrunden av
sådana andliga strömningar som motreformationen och de av Carl
IX understödda reformerta tendenserna ävensom, i icke ringa mån,
de kyrkliga enhetssträvandena under ledning av Pareus, Duraeus,
Calixtus och Joh. Matthiae. Dessa ansatser till ekumeniskt
samförstånd, som ingående skildrats av Gunnar Westin, stämplades av
de ortodoxa kyrkomännen som falsk synkretism och motarbetades
bl. a. av Johannes Rudbeckius.2 Ett av de kraftigaste
vittnesbörden om intoleransens intensitet utgöres av en synodalavhandling,
ventilerad i Strängnäs år 1615 och författad av Nicolaus Iakobus.
Där talas om »Ecclesia Falsa seu Sathanae», vilken förklaras vara
»consilium impiorum, cathedra pestilentiae, Synagogae Sathanae,
regnum Diaboli etc.»3 Och författaren förklarar vidare, att »Dia-
bolus–formidabilem rursus multiplicium haereticorum copiam
conscripsit, et a una parte restaurationi ac defensioni regni
Ponti-ficii, Interemistas, — Jesuitas, Liturgistas etc. destinavit: In altero
cornu Anabaptistas, Calvinianos —- insidiose collocavit–-».4
Belysande för Rothovii vakenhet och nitälskan såsom
själasörjare är bl. a. också den omständighet, som nyligen framdragits av
1 Een Christeligh Äropredikan —–-öffuer Gustaf Adolph then
Andre–-.
2 Westin, Svenska kyrkan och de protestantiska enhetssträvandena
under 1630-talet, s. 179, 189, 273.
3 Iakobus, Diatyposis Ecclesiae Christi et Sathanae, tes 78 f.
1 Ibdm, tes 105.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
