Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Peterson, Isaac Rothovius. En homiletisk studie - II. Rothovii predikan - B. Predikans innehåll. Några karakteristiska synpunkter - 4. Bot- och bättringsförkunnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isaac rothovius
65
målar R. lebemannens slutliga, avskräckande lott. Även
kyrkofäderna anlitas för att åskådliggöra den förhärdades öde. Han
anför vid ett tillfälle bl. a. den heliga Bernhards yttrande: »Hwar äro
thenne Werldennes elskare? The — äro i itt ögnablick til Helwetet
nedherfarne.»1
Men R. hade ock fått göra den erfarenheten, att mycket av
för-kunnarens ädla utsäde faller på vägen och blir nedtrampat. »Thenna
säkra Werlden» aktar icke på varningens ord.
Martin Luther klagar också i sin predikan Am Osterdienstage
(i kyrkopostillan) över sådana människor, som icke känna sin synd.
»Sie fühlen aber nicht ihren Jammer und Herzeleid und gehen
sicher und ruhelos dahin, wie die unvernünftigen Thiere.»2
Rothovius tecknar de ohörsamma på sitt originella språk i t. ex.
följande passus, hämtad ur hans likpredikan över Gustav Adolf
»Då ropa de med korpen tvärt emot oss och säga: Cras, Cras, i
morgon, framdeles kan det ske, och leva allt fort efter sin gamla,
ogudaktiga vana lika en grym häst i striden, den ingen kan hålla
tillbaka.»
Luther tröstade dock i liknande situation sig själv och andra
Ordets förkunnare med, att varest evangelium blir predikat, där
finnas alltid någon eller några, som fatta och tro detsamma. »Ge-
het nur hin–sorget nicht, wer sie sind, die es hören werden;
lasst mich dafür sorgen: die Welt wird wider euch seyn, das lasst
euch nicht anfechten.»3
För Rothovius, liksom ock för många andra Ordets tjänare,
måste nog korsets predikan känts som ett kors, då han tyckte sig
se så ringa frukt av sin trogna möda.4 Gång på gång utbrister han
med Jesaja (53: 1): »Men Herre, ho tror vår predikan?» Han
anfäktas svårt av pessimism, då han märker, huru hans brinnande ord
går åhörarna »slätt intet til hiertat».5
Men fördenskull låter han ingalunda sin nitälskan dämpas, än
mindre utsläckas. Sådana erfarenheter, som de antydda, voro
säkerligen en av anledningarna till, att R. tog så kraftiga och träf-
1 Concio de consiliis seu synodis. •
2 EA, 11: 251.
3 Predikan på 1 sönd. i Advent, kyrkopostillan, EA, 10: 36.
4 Dahlbom, a. a., s. 66.
5 Likpredikan över Gustav Adolf.
5 — 43660 Kyrkohist. Årsskrift 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
