Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Dahmén, »Prästmedicinen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13°
gunnar dahmén
och arbetade med entusiasm för detta förslag, som emellertid också
blev ett kärt ämne för skämtarna. »Snart var det förbi med
prästmedicinen», skriver Ach. Kahl i sin bok om Tegnér och hans samtida
i Lund. »Skrattet och skriket kvävde den i sin första utveckling.»1
Och dock omfattades frågan, när den fördes fram, av ett så allvarligt
intresse, att det vid dess behandling i riksdagen i varje fall fanns
teoretiska möjligheter för att den skulle kunnat bli av stor betydelse
i prästerskapets historia. Men genom sin egen orimlighet kom den
att så småningom rinna ut i sanden. Om prästmedicinen sålunda blott
blev en episod, ett kuriosum och i realiteten icke avsatt några
djupare spår, erbjuder dock diskussionen kring frågan en utsiktspunkt
över dåtida uppfattningar av kristendom, kyrka och framför allt
av prästämbetet och dess innebörd. Det kan därför vara anledning
att dröja vid den.
Medan 1809 års riksdag var samlad i Stockholm lästes i
Stockholms-Posten den 15 juli2 den nyss omtalade insändaren, som
hoppades, att riksdagen måtte finna medel att avhjälpa den bristfälliga
läkarvården i landet. Den var undertecknad A. Joh. Hagström,
generaldirektören för länslasaretten i landet, en man med en
betydande medicinsk auktoritet.3 Som utväg föreslog han en höjning av
den obetydliga avgift, som varje mantalsskriven person årligen
betalade till medicinalfonden. Tio dagar senare kom Kgl. Förste
liv-medicus Sven Hedin med en artikel, som anknöt till Hagströms.
Hedin vädjade till prästerskapet, biskoparna och landshövdingarna
»som närmast måste deltaga i omsorgen för fattigvården».4 Strax
1 Kahl, s. 239: »De skämtsamme dagbladen på den tiden t. ex. Polyfem
roade sig i 3:dje Saml. N:o 20 över denna idé och uppställde medicinen såsom
sönderfallen i 3:ne delar: läkaremedicinen, prästmedicinen och
boskapsmedicinen.»
2 Finns avtryckt i VJ, III: 3.
3 Sacklén, I: 210 ff. H., sedermera adlad Hagströmer, hade genom flera
uppdrag (bl. a. som utbildare av militärläkare i finska kriget — en sak som
diskuterades i samband med prästmedicinen) vunnit anseende och torde ha
betraktats som synnerligen sakkunnig. Med anledning av hans insändare
skrev tio dagar senare Kgl. Förste Livmedicus Sven Hedin i SP, att en man
som H., vilken är »av lika mycket värde för det allmänna, som förtjänt av
läkarevetenskapen . . . bör och kan icke sakna bifall». Hagströmers, Hedins
och andras namn var en garanti för att själva motivet för prästmedicinen,
den bristfälliga läkarvården, verkligen var en allvarlig realitet.
4 25 juli 1809 (VJ III: 4).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
