Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Dahmén, »Prästmedicinen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13°
gunnar dahmén
ligen ha varit avsedd, »Ty mitt förslag i samma ämne hade —• jag
vågar tro det — säkert inga andra motståndare)). Detta skrev
Traf-venfeldt, innan prästeståndet hade haft sitt plenum, där de viktigaste
och utförligaste invändningarna mot förslaget gjordes. Insändaren
»Nunc et olim moderator» i Wallmarks Journal gör en
sammanfattning av diskussionen och konstaterar, att »av alla växlade skrifter
blir det säkra resultatet, att prästerna äro de, som snarast och lättast
kunna vara att tillgå och som derföre borde vara underbyggda i
läkarevetenskapen». Själv ansluter han sig till det i
Stockholms-Posten införda förslaget om jämkning.
Saken blev ytterligare aktualiserad därigenom, att med.
professorn i Lund, förste livmedicus J. H. Englehart, förklarat sig villig
att för blivande präster hålla offentliga föreläsningar i vad han
kallade Rural- och Pastoralmedicin, samt anställa förhör och utfärda
intyg däröver, utan vilket ingen finge släppas fram till prästexamen
inför domkapitlen. Med anledning härav infordrade kanslistyrelsen
medicinska fakultetens yttrande. Akademiska konsistoriet i Lund
ansåg sig kunna tillstyrka i brist på bättre förslag. Emellertid ingav
i denna fråga professor Pehr Afzelius ett utlåtande till medicinska
fakultetens protokoll i Uppsala.1 Detta protokoll blev tryckt på
begäran av prästeståndet. Det bestrider tämligen utförligt men
icke särskilt grundligt nödvändigheten, möjligheten och nyttan av
förslaget. Journal för Litt. betecknar inlägget som det »bästa av alla,
som utkommit» emot förslaget. Pehr Afzelius, som säges ha
åtnjutit stort anseende som läkare, var livmedikus hos kronprins Carl
Johan, hos vilken han vann stort inflytande, men just frågan om
prästmedicinen blev anledning till brytning dem emellan.
Kronprinsen intresserade sig för prästmedicinen, Afzelius bekämpade den.2
Under tiden fortsatte meningsutbytet i pressen. I
Stockholms-Posten3 infördes några »strödda reflexioner», som framdrog
svårigheter och ansåg, att Trafvenfeldt »hänförd av sitt nit, skridit utöver
både möjlighetens och billighetens gräns». Trafvenfeldt sades ha
nonchalerat de prästerliga studierna. Själv ansåg författaren av
de strödda reflexionerna, att »goda polislagar och deras handhavande
1 Utlåtande till med. fak.: prot. i Uppsala den 14 mars 1810–-af
P. Afzelius. Sthlm 1810. — VJ, IV: 3 ff.
2 v. Beskow, Levnadsminnen, s. 46.
3 SP 1810, 11:069 och 70. (VJ, III: 155.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
