Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingrid Johansson, Altarskåpet vid Strängnäs’ domkyrkas högaltare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
altarskåpet vid strängnäs domkyrkas högaltare 167
14801: »Das Seelische des Georgskopfes ist so
verwickelt-hinter-gründereich wie die Gestalt, die ihn als letzten Ausklang
hervor-und herabtreibt, mit einer Last seelischer Krausheit, die ihn beugt
und ihm noch die Haare wirrt.» »Der kämpfende Michael von
Dürers Apokalypse ist von tiefer Seelenverwantschaft in dem
Ausdruck geheimnisvoller Not. Wir spüren nur, das dieses Geschlecht
im Vorschatten der Reformationskrisis lebt.» Också i Nederländerna
växte en opposition upp, men den ville icke bryta med kyrkan utan
lugnt arbeta på förbättring. Den tog sig form av en
lekmannafrom-het, Devotio moderna, som organiserades i fasta klosterliknande
former. Den hade sitt centrum i Nordnederländerna men spred sig till
Flandern och Frankrike, där den dock icke blev allmän i vidare
bor-garkretsar, kanske på grund av att fromheten där hade en annan
lidelsefullare karaktär, »lättare fösföll till överdrivna uttryck och
även lättare åter förflyktigades».2 Personer från sydligare länder,
som vid denna tid besökte Nordnederländerna, ha omnämnt den
allvarliga och allmänt utbredda fromheten som något särskilt
anmärkningsvärt hos folket där.
Devotio moderna stod i nära kontakt med mystiken men tog
avstånd från dess mera överdrivna former. Den utmärktes icke av
en i vissa ögonblick till extas uppdriven religiös känsla utan av en
varaktig innerlig fromhet i en krets av likar. Thomas a Kempis’
De imitatione Christi, den mest lästa av alla från denna krets
utgångna böcker, är icke en skildring av ett extatiskt uppgående i
Kristi liv utan en samling moraliska riktlinjer för människornas liv.
Den talar om lydnad, undergivenhet och fridsamhet, om behovet
att sysselsätta sig ständigt med att bedja, samla sig till stilla
betraktelse eller att utföra något nyttigt arbete för sitt samfunds bästa.
Erasmus utgick från denna riktning. »Schon in der Schule der
Brüder vom Gemeinsamen Leben, also während seiner Frühzeit, wird
wohl die grundlegende Erkenntnis in ihm durchgedrungen sein,
dass die Wahrheit einfach sein müsse, und wenn Erasmus
Schlichtheit, ruhiges Mass, Klarheit der Form über alles schätzte, so waren
dies Dinge, die er auch für sich vom Leben wünschte.»3
1 W. Pinder, Die deutsche Plastik des fuenfzehnten Jahrhunderts.
Leipzig 1924. s. 25.
- J. Huizinga, Ur medeltidens höst. Stockholm 1927, s. 238.
3 W. Andreas, Deutschland vor der Reformation, s. 513.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
