Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingrid Johansson, Altarskåpet vid Strängnäs’ domkyrkas högaltare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
ingrid johansson
på. Judas kommer lugnt i porten, knektarna lägger man märke
till först vid närmare betraktande. Rummet kring människorna och
träden och örterna, som avteckna sig mot horisonten, skapa en
lyrisk stämning, i vilken människorna uppgå. Det uppstår icke någon
motsättning mellan Kristus och dem som komma för att gripa
honom. Även i Bormans bild framställes Kristus knäfallande,
lärjungarna sovande. Men knektarna tränga fram i förgrunden och
uppta en stor del av bildytan med sina svällande klädnader. Också
klipporna tyckas hotfullt välla fram kring Kristus. Människorna
ha här visserligen mera rum att vistas i än i Strängnässkåpet, men
rummet betyder mindre, har ingen stämningsgivande roll. Bormans
skåp i dopkapellet har samma rumsstruktur. Också i detta avseende
ansluter sig Strängnässkåpets mästare till det holländska, medan
Borman är en typisk sydnederländare.
Hur sammanställas då figurerna i kompositionen, när det icke
sker genom handlandet? Ej heller upprepas de den ena bredvid den
andra på medeltida sätt. Gruppbildningen, korporationsväsendet
är det mest utmärkande för senmedeltida samhällsliv. Detta drag
har i konsten fått sitt tydligaste uttryck i det holländska
gruppor-t.rättet, där medlemmarna i en korporation framställas gemensamt,
utan framhävande av några individer på de övrigas bekostnad och
utan att förenas i en gemensam handling. Det som förenar dem är
något som icke finnes konkret skildrat i bilden, deras gemensamma
intressen, känslan av samhörighet. Grupporträttet hade sin rot i
det religiösa måleriet på 1400-talet, i bilder där i stället för en flera
stiftare framställdes. Men också i kompositioner, som icke innehöllo
porträtt, förenades människorna genom samma medel. I
himmelsfärden kan man lätt tänka sig medlemmarna i ett religiöst
brödraskap samlade till andakt. Som redan sagts är det ej Kristus så som
han i sin konkreta gestalt finnes med i bilden, som ger den dess
innehåll, utan det är det fromma sinnelaget hos människorna. Kristus
uppfyller deras tankar. »Stille Leute von abgemessenem Gang und
schlichtem Gebaren»1, har en forskare kallat det gemensamma
livets bröder, och den karakteristiken kan användas också på
människorna i detta altarskåp. Individerna äro visserligen ganska
särpräglade, men de inom deras krets gällande reglerna och konven-
1 W. Andreas, Deutschland vor der Reformation. Stuttgart & Berlin
1934. s- I26-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
