Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Westin, Nicolaus Olai Bothniensis och den s. k. D-källan till Uppsala mötes handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l8o
gunnar westin
liknande släktintresse vid manipulationer i källorna.1 Stiernmans
släktstolthet framgår med all tydlighet av uppgiften i hans
adelsmatrikel, där han vid Ridderstiernas namn nämner »Nicolai Olai
Bothniensis Stiernmans egenhändiga berättelse».2 För att göra saken
riktigt klar, att berömmelsen tillhör den stiernmanska släkten, låter
han alltså namnet Stiernman här tilläggas Uppsala mötes preses.
Då Stiernman alltså spelat en så stor roll för spridningen av
uppgiften om D-källans författare och då denna källa ensam upptar det
berömda utropet av Uppsala mötes preses, den stiernmanska
släktens store anfader, kan man ha anledning spörja, om han på något
sätt också stiliserade utropet. Så har emellertid icke varit fallet,
utan det har sin form redan i de då kända ridderstiernska
avskrifterna. Icke heller synes Stiernman haft reda på D-källans brister i
jämförelse med de andra, bättre källorna. Egendomligt nog återger
den förut nämnda dissertationen 1724, vilken uppger Stiernman
såsom auktoritet för utsagan om författarskapet, ifrågavarande passus
efter en redan i tryck föreliggande beskrivning och icke efter
Ridderstiernas avskrifter. Det var Haquin Spegels svenska kyrkohistoria,
som åberopades.3
Frågan huruvida Stiernman själv hade gripit uppgiften om
författarskapet till D-källan ur luften eller om han fått den från andra,
kan icke bestämt besvaras. Tydligt är dock, att man i den citerade
dissertationen 1724 litade på den då visserligen unge men redan
ansedde arkivmannen, och det förefaller, som om man hade trott,
att dokumentarisk bekräftelse på författarskapet fanns. Uppgiften
kunde dock icke ha funnits vid tiden för jubelfesten 1693, såsom vi
ovan påpekat. Lars Arrhenius, som var preses för dissertationen i
fråga, var son till historieprofessorn Jakob Arrhenius och hans
efterträdare som professor. Denne Jakob Arrhenius hade emellertid aktivt
deltagit i den stora jubelfesten 1693, bl. a. hade han skrivit versar,
drypande av kungaservilism4, och han måste ha väl känt till
Ridderstiernas avskriftsverksamhet just då. Om uppgiften angående
författarskapet till D-källan då varit ute, måste Arrhenius, fader och
1 Nils Ahnlund, Nils Rabenius (Sthm 1927), passim.
2 A. A. von Stiernman, Matrikel öfwer Swea Rikes Ridderskap och Adel,
II (Sthm 1755), s. 852. Kurs. av mig.
3 Arrhenius-Strandman, Dissertatio Historica etc., s. 29 f.
4 Bevarade i Palmsk. 109 (UUB).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
