Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Westin, Nicolaus Olai Bothniensis och den s. k. D-källan till Uppsala mötes handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nicolaus olai bothniensis, uppsala mötes handlingar 201
dra den slutsatsen, att de icke ansett den vard att upptaga eller icke
hörande till förhandlingarna. Men i själva verket ge dessa källor
en hel del detaljer, som alls icke äro begränsade till förhandlingar i
en striktare mening.
Varje historisk forskare kommer gång på gång till sådant, som
han icke kan vinna definitiv bekräftelse på. Då står han inför
alternativen möjlig och sannolik. När det gäller den här behandlade
D-källan och det där upptagna utropet av Nicolaus Olai Bothniensis
kunna forskare ansluta sig till ettdera av alternativen. Att
anekdoten i fråga är möjlig, kan givetvis ingen bestrida. Att den, med
hänsyn till de övriga källorna, skulle framträda med en evidens, som gör
den sannolik, anser jag icke vara fallet. Minst av allt kan den anses
utgöra en avgörande bevisning. I varje fall måste forskare alltfort
vid citering av detta utrop tillägga »enligt en berättare», »enligt en
av källorna» eller också »säges hava utropat», »skall hava yttrat»
eller dylikt.1
Situationen på Uppsala möte den 5 mars, efter genomgången
av Augsburgska bekännelsen, kan givetvis ha varit behärskad av en
stämning, som ligger sammanfattad i de preses tillskrivna orden.
En skribent kan rätt ha fattat detta och koncentrerat det i utropet.
Men man bör icke förbise, dels att Augsburgska bekännelsen var väl
känd och nyttjad i vårt land tidigare och dels att enigheten icke var
vunnen med vad som hände den 5 mars. I ännu ett par veckors tid
var Uppsala möte upptaget med enhetsverket, och ända in i det sista
var det olika meningar, då särskilt det »världsliga regementet» gjorde
sig gällande. Som bekant fortsatte dessa debatter och motsättningar
även i flera år efter Uppsala möte.
1 I den förut nämnda uppsatsen har professor Pleijel ställt sig ganska
positiv till D-källans uppgift om Nicolaus Olai Bothniensis’ utrop. Efter att
ha omnämnt Uppsala mötes innebörd förklarar han, att det förefaller »icke alls
orimligt utan tvärtom mycket naturligt, att mötesordföranden vid det ovan
angivna tillfället givit, uttryck åt den enhet man nu uppnått». Ny kyrklig
tidskrift 1943, häft. 5—6, s. 153. Prof. Pleijel tar icke ställning till vad som
här är en huvudfråga, nämligen att de fem andra källorna icke ha denna
uppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
