Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Sverker Ölander, Den Eurén-Snellmanska samlingen i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
sverker öländer
den tredje större epoken i hans livsutveckling — uppsalatiden — som,
med ett avbrott under 1824 då han vistades som informator hos
majoren Hans Juel på Noresund i Kölns socken i Värmland, räckte
fram till år 1827. I minnesanteckningarna från dessa universitetsår1
möta vi dåtida studentliv, framförallt såsom det levdes i de litterära
kretsarna, där den unge Eurén flitigt deltog. Särskilt i skildringarna
från det sista uppsalaåret ger författaren livfulla inblickar i gängse
tentamens- och examensförhållanden samt lämnar målande
beskrivningar av de festligheter, vilka traditionsenligt hörde samman
därmed. Vidare tecknas här Uppsalas då levande främsta
personligheter och lämnas beskrivningar från de förnämsta hemmen, i vilka
den unge studenten snart började umgås. Bl. a. blev han en flitig
gäst i Hans Järtas hus, sedan denne lämnat landshövdingeämbetet
i Falun och bosatt sig i Uppsala år 1825, då Eurén under flera år fick
»njuta af denne ädle mans ej blott umgänge, men ock undervisning
och . . . faderliga kärlek».2 En god karakteristik av dåtida
studentliv ger författaren vid skildringen av festligheterna i samband med
Karl XV:s födelse, där vi även få en typisk bild av den rojalism, som
vid denna tid levde stark i studentvärlden.3
Trots ett mycket flitigt deltagande i kamratlivet, varom detta
avsnitt i minnesanteckningarna tydligt vittnar, hann Eurén likväl
med att sköta sina studier, så att han blev färdig med sin filosofie
kandidatexamen den 28 mars 1827 och förvärvade därmed den
eftertrådda kandidattiteln, som då för tiden bars endast av dem, som
verkligen avlagt en akademisk examen. Att han själv i hög grad
värderade sin nya titel framgår tydligt såväl av det korta brev till modern,
vilket han skrev två dagar efter examen och vilket började med
orden »jag är Candidat!»4, som av hans Minnen, där han bekänner, att
»ingen titel klingar ljufligare än den af Kandidat i deras ögon
hvilka så länge sträfvat för att vinna den».5
Nu vidtogo funderingarna för framtiden. Den nyvordne
kandidatens önskan var att bli präst. Redan tidigare hade prosten
Arosenius talat med biskop J. O. Wallin, som vid denna tid var pastor
1 I, ss. 227—290.
2 I, s. 259.
3 I, s. 270 f.
4 G 65 m: 2193.
5 I, s. 286.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
