Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Sven Kjöllerström, Missa Lincopensis (Docent Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272 granskningar och anmälningar
från Linköpings domkapitel av den 5 nov. 1536 samt en likaledes okänd
uppteckning av en mässa på latin, avsedd för samma stift, av
Kjöller-ström benämnd Missa Lincopensis (ML). En mera kortfattad
redogörelse för dessa fynd inflöt 1936 i Svensk Teol. Kvartalsskrift, s. 228—
245. I det arbete, som här anmäles, ha de båda nyfunna dokumenten
avtryckts och försetts med en utförlig kommentar.
Analysen av själva Missa Lincopensis föregås av en tämligen
omfattande inledning, kap. I (s. 11—63), som skildrar högmässans gradvisa
omdaning i evangelisk riktning i Sverige fram till Linköpingsmässan
1536, ja, något längre. Det faller av sig självt, att en sådan översikt
mest blir en sammanfattning av tidigare forskning på området, K. B.
Westman, Holmquist, Brilioth, Peters, Adell m. fi. Efter det livliga
intresse, som ägnats dessa problem under de senaste tre decennierna, icke
minst av Kjöllerström själv, måste man finna en dylik sammanfattning
mycket välmotiverad och välkommen, i synnerhet, när den utförts på
det mycket sakkunniga sätt, som här skett, under kritisk prövning av
källorna.
Ett särskilt intresse erbjuder förf:s teckning av kyrkomötet i Örebro
1529 och dess förhistoria. Förf. finner icke här som Holmquist en bjärt
kontrast mellan det djärva programmet i Olaus Petris skrifter från 1528
och konciliebesluten. Kjöllerström understryker i stället »den
återhållsamhet och försiktighet, som både Olavus Petri och Laurentius Andreae
lagt i dagen i de skrifter, som stå i direkt samband med Örebromötet»
(s. 23), och menar, att Olaus Petri avsåg att »samla all krafter kring ett
låt vara mycket moderat reformprogram» och att konciliebeslutet visar,
att han lyckats därmed (s. 21). Man frågar sig, om det är förf:s
uppfattning, att mötesbeslutet helt motsvarat reformatorernas syften. Så
kan icke ha varit fallet. »Guds ord och människors bud och stadgar» är
visserligen moderat i tonen men knappast till sin huvudtendens så
moderat, att skriften över hela linjen kan sägas peka fram mot de beslut,
som blevo mötets. Icke ens det mest moderata avsnittet i skriften,
slutorden, säger dock mer än att man icke skall genast »alt förkasta» utan att
»man moste niong stycke halla» (kurs. av anm.). Mötesbeslutet
förkastade så gott som intenting. I samband med detta erinras om v.
Enge-ströms uppsats om Olaus Petri och den senmedeltida kyrkan (i
Bibelfestskriften 1941, utkom måhända för sent för att beaktas av förf.),
som fäster uppmärksamheten på reformatorns förvånansvärt positiva
och koncilianta bedömning av den katolska tiden. För Laurentius
An-dreaes del ådagalägga hans framställningar vid Örebromötet, vilka förf.
refererat s. 21 ff., mera påtagligt, att han syftat längre än till vad som
blev mötets facit. Vad Andreae där säger om nattvarden »sub una
specie» är tämligen skarpt. Visserligen skulle de svaga medgivas
kommunicera »sub una» men blott »donec melius informentur». »Populus,
nullo excepto» (KÅ 1903, Meddel. s. 87) skulle emellertid undervisas om
Kristi instiftelse och den som envisades och icke ville mottaga sådan
undervisning, skulle förvägras sakramentet »sub sola specie panis». Man
18—43660 Kyrkohist. Årsskrift 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
