Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Sven Kjöllerström, Missa Lincopensis (Docent Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272
granskningar och anmälningar
nämligen Fil. 2: 5—11 och Kom. 8: 32. Det är onekligen frestande, att
med Kjöllerström för ML:s del antaga ett direkt beroende av »Das
Testament Jesu Christi». ML är likväl i det stora hela långt konservativare.
I kapitel IV (s. 110—146) — bokens sista — karakteriserar förf. ML
närmare. Han betonar med rätta, att »mässans eklektiska och
förmedlande karaktär gör det . . . ytterst svårt att fastställa, var dess förf.
verkligen hör hemma» (s. 110). Mässan visar sig vara varken luthersk
eller zwinglisk utan är en produkt av reformkatolicismen »med dess
paroll ’abusus non tollit usum’ och dess betonande av Skriften, ’lex
evangelica’, som högsta norm». Referatet har givit vid handen, att
båda dessa drag starkt framträda i ML. Kjöllerström tillägger, att ML
i flera avseenden gått utöver reformkatolicismen och tagit intryck av den
reformatoriska åskådningen. Närmast gäller detta om mässoffret,
förböner för döda samt helgon- och Mariakulten. Även beträffande
transub-stantiationen och Kristi lokala närvaro i nattvardselementen har ML
tagit intryck av reformatorernas kritik. Man ställer sig dock tveksam
inför förf:s tes, att ML velat avvisa den lokala närvaron och liksom
vissa medeltida reformteologer spiritualiserat sakramentsbegreppet
(s. 120 f.). Att uttrycket hostia konsekvent undvikits beror naturligtvis
därav, att ordet fått en betydelse av offer, som gjorde det obrukbart i
detta sammanhang (det kunde däremot användas s. 152 om spirituales
hostias). Man får icke heller glömma bönen Corpus tuum, domine,
quod sumpsi, et sanguis, quem potaui, adhereat semper in visceribus
meis (s. 158), som har en uppenbar massiv realism. Förändringen
»participatio corporis domini nostri Ihesu Christi» (s. 120) kan förklaras ur
den ovannämnda bibliska tendensen.
Kjöllerström gör gällande, att förf. till ML icke är någon
reformationens man utan en »reformvänlig katolik». Åminnelsemotivet, som
behärskar ML, har nämligen fattats på ett sätt, som mera erinrar om en
reformkatolik som Wessel Gansfort än om Luther. På en annan punkt
— en givetvis avgörande punkt — visar sig ML också höra till den
katolska gudstjänsttypen. Den räknar endast med prästens kommunion,
icke med församlingens. Denna tänkes alltfort på medeltida vis
huvudsakligen passiv.
ML företer vissa egendomligheter. Däri saknas Gloria in excelsis
och Credo. Kjöllerström drar av dessa och andra skäl slutsatsen, att ML
icke i främsta rummet är en söndaglig mässa utan en votivmässa. Genom
ML har domkapitlet velat möjliggöra för prästerna att vidmakthålla de
vardagliga mässorna. Den skulle emellertid enligt domkapitlets skrivelse
få översättas till svenska, om folket fordrade eller begärde det. Denna
hänsyn till folkets önskemål kunde icke gärna gälla något annat än den
söndagliga mässan. Kjöllerström drager den slutsatsen, att kapitlet
därmed avsett, att ML skulle få användas vid söndagens högmässa såsom
en ersättning för Olaus Petris svenska mässa.
Om de öden, som mötte ML i Linköpings stift, om den överhuvud
kom till någon användning, veta vi ingenting. För den följande liturgiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
