Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Erik Hörnström, Anders Odel (Densamme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272
granskningar och anmälningar
samt av Sions Sångers förhållande till andra sångböcker. (Här kunde
förf. ha tillagt, att ett par sånger hämtats från Olof Kolmodins Andlig
duvoröst, nämligen I: 21, I: 23 och II: 40.) Förf. kommer till det resultatet
(s. 117 f.), att när förteckningarna ånge en sång som översättning, kan
man lita därpå, men när de ånge författarnamn, dessa sånger i somliga
fall visa sig vara blott översättningar eller bearbetningar. I dessa senare
fall äro uppgifterna alltså icke fullt pålitliga.
Förf:s här relaterade uppfattning av källorna torde i det stora hela
vara riktig. En klarare uppläggning och en skarpare analys hade dock
varit önskvärd. Vad t. ex. 1743 års redaktionella författarinitialer angå,
så säger förf. intet direkt om dem utan räknar med dem utan vidare
såsom fullt tillförlitliga med blott nämnda reservation för eventuell
förefintlighet av ytterligare översättningar eller bearbetningar. Detta
förbehåll är emellertid ganska betydelsefullt. Om den första samlingen
har J. H. = Jonas Hellman under n:r 21, och denna visar sig med
undantag för blott ett par förändringar vara identisk med en sång av Olof
Kolmodin, förefaller uppgiften om Hellman tämligen missvisande.
Förf:s karakteristik av de två versionerna av Lidéns uppgifter synes
icke fullt riktig. Lidén har troligen betraktat notiserna i 1748 års Sions
Sånger som de definitiva, icke dem i U 144, som förf. menar. Sålunda
är n:r 33 1748 riktigt tillskriven Kolmodin men i U 144 felaktigt J.
Hellman. Förf. borde också mera bestämt uttalat sig om Lidéns trovärdighet
i och för sig. Om exemplaret av år 1787 påstår förf. utan bevisföring,
att namnen antecknats av »en känd herrnhutare, prosten J.
Waetter-dahl» (s. 115). I boken står »Exemplar . . . Kommet från prosten
Waet-terdahl.» Detta betyder icke utan vidare, att Waetterdahl skrivit in
uppgifterna, ej heller, att han står för dem. Förf:s påstående är icke
desto mindre riktigt, ty handstilen kan ganska bestämt identifieras som
Waetterdahls, troligen från hans tidigare år, före 1810. Som förf.
riktigt påpekat, avvika 1787 och 1867 års uppgifter starkt från de övriga
källorna, men det inbördes förhållandet mellan dessa två kunde ha
klarats ut bättre. Beträffande 1867 illustrerar han med något exempel,
att den är ovederhäftig, och vill därför — med rätta — »ställa sig mycket
kritisk mot uppgifterna i 1867 års upplaga» (s. 115). Det är dock en lätt
sak att uppvisa, att 1867 i det stora hela följer 1787 men därutöver
representerar en fortgående försämring. Utgivaren av 1867 års upplaga
skriver i förordet om författarna: »Märkeligt är att se, det icke så få
af dem warit lärare i wår swenska kyrka — och blifwit landsförwista».
Såsom landsförvista nämnas Briant, Arvid Gradin, Lars Nyberg, Anders
Odell (Odelius), Gustaf Rosin (!) och Pehr Werfwing. Som bekant blevo
endast Sven Rosén och Gradin landsförvista. De alltså uppenbart
tendentiösa uppgifterna måste ses mot bakgrunden av den hårdhet, varmed
de religiösa rörelserna under 1850-talet bekämpades. Typisk för gången
av denna försämring är de olika uppgifterna om författarskapet till
sången n:r 183. Lidén uppger 1748 riktigt Sven Rosén, Waetterdahl 1787
Gustaf Rosén, 1867 års upplaga »Gustaf Rosin, prest, landsförvist 1746».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
