Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
nils beltzén
från andra kyrkor skulle, med hänsynstagande endast till
sannolikheten, kunna anföras.
Även på andra områden än som redan nämnts kan man iakttaga,
hur det dansk-norska inflytandet under tre kvarts sekel
undanträngde det gamla svenska. Det synes först och främst av den
kyrkliga ekonomien.1 I Jämtland reglerades tiondeuppbörden genom en
konvention år 1303 mellan å ena sidan prästen2 Erland Styrkarsson
såsom ombud för konung Håkon i Norge och å andra sidan ärkebiskop
Nils i Uppsala.3 Denna överenskommelse uppvisar väsentliga
likheter med tiondebestämmelsernas utformning i Hälsingland, sådana
de föreligga dels i en tiondereglering av år 1297, ingången mellan
marsken Torgils Knutsson å konung Birgers vägnar och samme nyss
angivne ärkebiskop Nils4, dels i Hälsingelagens kyrkobalk.5 Med
tanke på den senares ställning såsom rättslig norm i kyrkligt
avseende för hela Norrland6 och samme kyrklige ämbetsmans närvaro
vid de båda tillfällena är sakförhållandet inte överraskande. I
konventionen för Jämtland utsäges beträffande sädestionden endast, att
prästen skulle erhålla vid dess utgivande 1/3 (i tre församlingar 2/3;
man har med skäl gissat på Fors, Hällesjö och Håsjö7), men om man
fullföljer jämförelsen med hälsingeförhållandena, skulle fördelningen
av denna tionde i Jämtland bli: prästen 1/3, de fattiga 1/3, kyrkan
1/6, biskopen 1/6. I denna uppdelning har troligen redan under senare
medeltiden en förändring inträtt, sannolikt till följd av inflytande
1 Tiondet är ett mycket kinkigt problem att komma tillrätta med, och
för Jämtlands del gör knappheten på säkra samt tillräckligt utförliga källor
alla uttalanden synnerligen vanskliga. Jag är länsarkivarien, fil. dr R.
Swedlund, Östersund, tack skyldig för värdefulla synpunkter och uppslag i samband
med mina studier av den jämtländska tiondefrågan. Om denna kommer jag
att publicera en särskild framställning.
2 Keyser, a. a., II, s. 394.
3 Jämtlands och Härjedalens diplomatarium, utg. av Löfqvist och
Swedlund, I: i, s. 12 f.
* S D, II: i, 1202, s. 236 ff.
5 Samling af Sweriges gamla lagar, utg. av Schlyter, Helsinge-Lagen, s.
8 ff.
6 Nord. Fam. bok, 3. uppl., 12, sp. 676. Att kodifieringen av lagen skedde
först senare — 1300-talets tidigare hälft —- behöver icke rubba detta
påstående, alldenstund rätten ju levde långt dessförinnan såsom muntlig tradition.
7 Rabenius, Om tionden, s. 48. Jämtlands räkenskaper 1564—1571, L
Skrifter utg. av Jämtlands läns fornskriftssällskap VIII, s. xn jämte not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
