Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
nils beltzén
sättare inom församlingarna, i varje fall saknas alla belägg för att
Sveg eller Hede försetts med svenska präster. Förhållandet är inte
särskilt märkligt med tanke på dels svårigheten att i en hast få fram
nya män, dels de jämtländska pastoratens avgjort större betydelse.
Att härjedalsprästerna till äventyrs skulle ha stannat kvar och därför
frågan möjligen icke vara aktuell för Härjedalens vidkommande, synes
föga troligt. Vidare är det iögonfallande, hur illa domkapitlets
förslag och Kungl. Maj:ts åtgärder rimma samman; i själva verket är
det allenast i ett fall, som full överensstämmelse råder. I några
församlingar rör det sig blott om omflyttningar, men också alldeles
nya namn dyka upp. Detta kan bero på tillfälligheter men kan
ävenledes vara resultat av regeringens medvetna strävan att placera vissa
män på bestämda platser, män, om vilka den inhämtat speciella
upplysningar eller rekommendationer. Jag har inte aktat
nödvändigt att söka systematiskt fastställa så långt källorna medge de
nytillsatta svenska prästernas antecedentia, detta därför att t. o. m.
i de fall, då de nya befattningshavarna verkligen kommo att
tillträda sina gäll, deras verk endast blev av efemär betydelse till följd
av dess kortvarighet. Dessutom torde arbetet i det av militär
besatta landskapet ha varit mycket otacksamt.1 Tablån upptager idel
svenska namn för kyrkoherdebeställningarna, såsom också naturligt
är, men i ett fall, dock bara för en kaplanstjänst, för övrigt den enda
i hela området, omnämnes en Isopedius, d. v. s. en jämtättling.2
Ehuru denna omständighet inte kan tillmätas så synnerligen stor
betydelse, är den likväl symptomatisk för svenska myndigheters
ställningstagande vid denna tid gentemot de erövrade provinserna.
De män, vilka stodo stiftsstyrelsen i Uppsala och Kungl. Maj:t till
buds, voro väl, med undantag för regementspredikanterna, ofta nog
inte så särdeles förstklassiga krafter utan i allmänhet sådana, som
av olika skäl blivit förbigångna vid befordran.3 Man kan alltså
räkna med att önskemålen i regeringens brev av den 13 april till
ärkebiskopen mera togo sikte på det utopiska än det realiserbara.
1 Bygdén, a. a., IV, s. 39.
2 Om tillnamnet Isopedius se Bygdén, Från reformationstidevarvet,
Jämtl. läns fornminnesfören. tidskrift, VII, s. 81 ff.
3 Exempel härpå lämna Bygdén, Härnösands stifts herdaminne, III,
s. 141, IV, s. 71 och Hagström, Strängnäs stifts herdaminne, I, s. 363 ff., II,
s. 392.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
