Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kyrkliga försvenskningen av jämtland-härjedalen 197
Så slutade första akten i det skådespel, som heter Jämtlands
erövring till Sverige. De svenskes vinst blev denna gång ingen, men
när huvudavgörandet föll i det större krigssammanhanget, kom
likväl även det jämtländska problemet att lösas till svensk favör.
Fredsunderhandlingarna i Brömsebro förlöpte tillfredsställande sett
ur Sveriges synvinkel, och den 13 aug. 1645 dagtecknades den
urkund, som innebar Jämtland-Härjedalens definitiva överlämnande
till Sverige. På denna utveckling var man dock i de båda berörda
landskapen alls icke inställd — det militära förloppet pekade ju i
helt annan riktning — och därför kom underrättelsen om
fredsöver-enskommelsen att i Jämtland slå ned som en bomb. Freden
bekantgjordes officiellt i Trondhjems kapitel den 24 sept.1, och i samma vecka
torde nyheten ha anlänt till Jämtland. Situationen var förvisso icke
odelat angenäm för prästerskapet därstädes. Landsflyktens obehag
och faror hade man uthärdat en gång och var väl föga angelägen att
på nytt draga dem på sig. A andra sidan hade det säkerligen sina
risker att stanna kvar. I denna stämning samlas åtminstone en del
av Jämtlands präster, troligen på landsprostens Olof Petri Drakes
kallelse, den 30 sept. till ett möte i Brunflo, och här diskuteras läget.
Slutligen enar man sig om att tillskriva biskopen i Trondhjem, mag.
Erik Bredal, för att av honom utbedja sig vägledning. Åtgärden kan
inte anses alldeles riskfri, trots att svenska tjänstemän ej ännu
börjat fungera i de avträdda landskapen, alldenstund det åtminstone
kunde diskuteras, huruvida biskop Bredal vid tidpunkten ifråga
alltfort var deras rätta överordnade och hans tidigare andliga
befälsrätt i Jämtland-Härjedalen i och med fredsdatum hade övertagits
av ärkebiskopen i Uppsala. Vid överläggningen i prostgården i
Brunflo måste de församlade prästerna även taga den omständigheten
med i beräkningen, att de svenska myndigheterna, för den händelse
saken bleve bekant, skulle taga mycket illa upp. Deras villrådighet
var dock så stor, att de endast hade att ty sig till sin gamle chef och
ledare, och de avsände sammanträdesdagen en »ydmyg Supplication
till wor kiere hr Biscop H. og hoijlært Månd M. Erich Anders
Bredal». I brevet heter det bl. a.:
»Gud bedre och bode os for Tidender her udi landet hos os nu monne
vanke, i det af alle wores officereres geberder, saasom og fra Swerige de
trökte og skrewne Brewe wider, at dette wores kiere Faederne-land nu
1 Daae, Throndheims Stifts geistlige Historie, s. 101.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
