Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kyrkliga försvenskningen av jämtland-härjedalen 213
framtiden ligger bakom Kungl. Maj:ts ovillighet att bifalla
önskemålet om prästänkornas försörjning. Här var det återigen fråga om
omständigheter, vilka icke voro kända i hemlandet och därför något
man borde vara försiktig med. I allt övrigt fingo emellertid de
supplicerande jämtlandsprästerna sin vilja igenom: de sluppo ifrån
utskrivningen av knektar, de fingo fortsätta med sina kyrkliga
förrättningar som vanligt, och de erhöllo samma vederlag härför som
tidigare.1 De villkor, som verkligen ställdes, voro knappast
besvärande.
I och med Brömsebrofreden ställdes Jämtland-Härjedalen för
några år under ärkebiskopen i Uppsala, vilket bl. a. fick till följd,
att dess prästerskap ägde representera sig vid synodalmötena i
stiftstaden. Så skedde också redan år 1646. Till detta års möte avdelades
såsom ombud från jämtlandsprovinserna kyrkoherdarna Mörten
Halvardsen Stenius i Hammerdal och Ericus Claudii i Rödön. Dessa
båda ha å egna och medbröders vägnar besvärat sig över vissa
förhållanden, som beröra försvenskningsproceduren. Sålunda beklaga
de sig över
»att dhe intet bekomma Qwicktijonden af åhörarena såsom här», samt att
bönderna »intet hålla mere än Tree hws i Prästegården, emot dhet the
här hålla siu».2
Det jämtländska prästerskapet är alltså icke nöjt med de förmåner,
som drottning Christinas resolution på julaftonen 1645 medgav, utan
1 Se s. 174 ff.
2 Upps. domkap. prot. 11 juni 1646, ULA. Bygdén, a. a., I, s. 303 f., III,
s. 211 f. Ganska intressanta interiörer för bygden, utan att dock ge något
tillskott till försvenskningens historia, förekomma också: »Hafwe dhe ingen
wijnsådh eller oblater, och folket måste ofta gå tilbaka, och få intet begå
Herrens Höghwerdige Nattward.–-moste Klockarene wthi Kyrckiorna der
Pastores intet äre sielfwe, Läse af Postillan för folket, och siunga, och få intet
störe lhön, än Twå öre hwitt mynt af hwar bonde–-. Besvärade dhe sigh
intet kunna komma till retta medh att skrifta om fredagarna för den långa
weghen för ty när dhe komma fram till Kyrckjan om fredaghen, är för långt
att resa heem der emellan och söndaghen, och när dhe blifwa qwarre, följer
intet annadt än dryckenskap och fråsserij, hwar och ofta myckin oreda
förorsakas; Begerade fördenskuld få skrifta om Söndagsmorgorna. — –-att
Lappe-Finnarne måghe wara plichtighe något Conferera sina Pastoribus».
Mörten Halvardsen skriver »med egen hand» till sitt domkapitel, »att lapparne
måtte tillhållas att giva tionde de som andra» (Upps. domkap. prot. a. dat.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
