Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - D. Lindquist, Handboksförslaget av år 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 26
d. lindquist
som dominerades av upsaliensare och stockholmare.1 Nu segrade de
konservativa krafter, som ställde sig avvisande mot varje
genomgripande förändring av inledningsavdelningen.
Ett särskilt intresse har ingressen: I Gud Faders, Sons och then
Heliga Andas namn. Amen, vilken, såsom nämnts, åter upptogs i
handboksförslaget av år 1800. Helander polemiserar mot Leufvéns
uppfattning, att motivet till införandet av denna ingress i 1793 års
handboksförslag var »behovet av större högtidlighet i
inledningsorden».2 Han påpekar först, att den kurpfalziska agendan, som von
Troil väl kände till, låter huvudgudstjänsten — efter psalmsång —•
börja med orden: Unser Anfang sey in dem Namen Gottes, des
Vaters, des Sohnes und des heiligen Geistes. Amen.3 Dessutom
nämner Helander, »att högmässan redan förut faktiskt börjat på
detta sätt i Sverige». Han hänvisar härvid till ett synodalbeslut i
Strängnäs 1785, enligt vilket »den Treenige Gudens Namn altid
åkallas» vid gudstjänstens inledning »näst före synda-bekännelsen».4
Här lägger man märke till uttrycket: åkalla »den Treenige Gudens
Namn», som redan tidigare mött i detta sammanhang. Ett
synodal-protokoll från Härnösand 1784 ger vidare den upplysningen, att
gudstjänsten »somligstädes» begynte med orden: I namn Faders, Sons
och den Helige Andes.»6 I slutet av 1700-talet var sålunda denna
ingress vanlig. I Åbo konsistoriums yttrande i samband med
handboksförslaget 1793 framhöll domprosten Cavander, att högmässan
borde inledas med »den öfwer allt brukeliga bönesuck: I namn F.
och S. och d. H. A:s».6 Helander framhåller sammanfattningsvis,
att här möter en gammal svensk tradition, och tillägger: »Vidare
måste man hålla möjligheten öppen, att här föreligger ett inflytande
från den kurpfalziska agendan.»7
Att man behöver räkna med ett utländskt inflytande är emellertid
ytterst osannolikt. Den svenska traditionen går nämligen mycket
djupt ned i tiden. Av ett visst intresse är, att man icke finner några
1 Helander, o. a. a. sid. 141.
2 Helander, o. a. a. sid. 232, Leufwén, Svenska högmässoritualet
1789-1811, sid. 33.
3 Helander, o. a. a. sid. 230 f.
4 Helander, o. a. a. sid. 231.
5 ibm.
6 Helander, o. a. a. sid. 228 f., jfr sid. 227 m. fi. st.
7 Helander, o. a. a. sid. 232.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
