Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Henrik Gladh, Till belysning av den jämtländska väckelsen. En samling brev från Karl Johan Edvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
henrik gladh
faderliga wän, till hvilken jag ej förr förgäfves vändt mig med anhållan
om råd. För att ej hindra dig, emedan jag wet, att långa bref äro en
för-färelse för dig, will jag söka fatta mig kort. Om man skulle sätta utom
allt tvifvel, att nu pågående riksdag skulle gifva Sverige en dissenterlag
—- parturiunt montes —, huru skulle väl de nybildade församlingarna
försörja sina lärare? Har man någon slags garanti för sin timliga utkomst
i sådana församlingar, som dem man kan förutse här skola uppstå,
eller blir man ej fastmer en lekboll för partiers och partimänns
godtycklighet? Min redan fleråriga erfarenhet tyckes berättiga till ett dylikt
antagande. Jag har redan nämnt någon gång, att Kullstaberg icke bär
sig ensamt som wattenkuranstalt. Jag har hembjudit stället åt Bapt.
församlingarna för halfva wärdet och projecterat, att här hafva
mötes-och församlingshus samt Skola om wintern och fortfarande wattenkur
om sommaren. Församlingarne i Mora, Orsa och Elfdalen gillade
förslaget och lofvade bidraga med 1100 Rd, församlingarne i Jemtland
tycktes allmänt belåtna, att ej säga förtjusta; men församlingsföreståndaren
här i Näs, en torpare, ensidig och sniken, skrifver i löndom till Dalarna,
drifven af personlig illvilja, och afråder ifrån företaget. Dalkarlarna,
förvånade öfver att en närboende, som komme att hafva mesta nyttan
af stället, och det en församls föreståndare t. o. m. icke bättre förstod
att uppskatta ett så godt anbud, stannade i förvåning — och stå och
förvånas ännu. Församlingen i Stockholm kunde för närvarande ej lofva
något bidrag. Dermed har saken tystnat. Jag har ej rygg att uppehålla
Inrättningen, som ej räntar sig, utan måste till hvad pris som helst sälja.
Men hvad skall jag sedan taga mig till? Någon dissenterförsamling torde
möjligen i en oviss framtid kalla mig som lärare, men finnes något
skäl att vänta härpå? Någon tjenst i Staten torde för mig vara svår att
erhålla, och jag skulle kanske komma att nedgrafva mina andliga pund.
Alla wägar synas stängda utom e n, på hvilken jag tänker med fasa. Många
och täta försök hafva under det sista året af idel wänskap och wälmening
blifvit gjorda att få mig att gå in som prest i Statskyrkan, och jag har
haft helsningar genom pastor Stjernberg1 från Biskop och Consistorii
notarie2 med förfrågan, om de ej skulle snart få wänta mig till [-H[ernö]s[an]d-] {+H[ernö]-
s[an]d+} m. m. Jag har welat skratta åt alltsammans såsom åt en lumpen
frestelse, men med nöden till bundsförvandt och derjemte troende, för
Guds rikes framgång brinnande vänners böner, förebråelser och
bestraffningar, blir frestelsen icke att skratta åt eller förakta. Den föder så
månget kanske. Kanske har jag tagit fel; kanske har jag hittils stridt
mot Guds wilja, då han tydligen stänger alla andra wägar utom denna
enda, kanske hafva de många troende presterna äfven ett Samvete, och
om detta talar annorlunda än mitt, eller fattar Guds ord annorlunda,
att de hafva rätt som jag o. s. v. Kanske äfven till slut, att med alla
1 Carl Gustaf Isak Jonas Oskar Stjernberg, f. 1812, d. 1901; vice pastor i
Oviken 1859 1/5, komm, i Ytterlännäs 1861. Bygdén, a. a., IV, s. 165 f.
2 Anders Sidner d. y., f. 1815, d. 1869; ord. konsistorienotarie 1846.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
