Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Hans Cnattingius, D-källan till Uppsala möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°4
hans cnattingius
i Magnus Petri egenhändiga underskrifter. Klerkeriets bekännelse
1587 har han undertecknad »manu porpria»1, prästerskapets förening i
Örebro 1588 »manu proprio»2, Uppsala mötes beslut 1593 slutligen
»Magnus i Sigetompta» (utan t!).3 I förpliktelsen emot liturgien4 —
25 rader på svenska — han han på ett ställe uteglömt subjektet »jag»
(»och beplicktar iagh Migh Medh gudz Nådes tilhielp, att här vti,
gerna vill och skall, leffua och döö»), på ett annat givit den
inkorrekta stavningen »chatoliska». Verkligen förbluffande äro vissa
svenska ordformer i förpliktelsen. Två gånger möter där »ehuilken»
och en gång »ehuilkit» i vanlig relativ betydelse.6 DO hade ju också
»ehuilkit» i denna eljest alldeles okända användning.6 Ett par rader
längre ned upptäcka vi formen »skoliom» (»så att vi . . ., skoliom
bekomma gudz Nådh»), välbekant från DO (»skolia» tre gånger, se
ovan). När nu dessa former, som icke kunnat beläggas i andra
samtida källor, återfinnas i Magnus Petri förpliktelse 1587,
förstärkes givetvis därigenom i hög grad den visshet om Magnus Petri
identitet med avskrivaren i DO, som vunnits genom jämförelse av
handstilarna. Förpliktelsen har f. ö. ytterligare språkliga likheter
med DO. Den senare källans felaktiga »i någon måtta» och »i så måtta»
återkommer således i förpliktelsens »i någon Måtta», ävenledes det
icke så vanliga »eyen». I sin helhet gör också förpliktelsens språk
ett ålderdomligt intryck.
Vi ha alltså hos Magnus Petri konstaterat en uppenbar
förströdd-het och en svaghet i latinet, därtill en viss ålderdomlighet och en
osäkerhet i svenska språket, manifesterad i former som »skoliom»,
»ehuilken», »i någon måtta». Allt detta återkommer i DO och ger
denna dess egenart.7 Magnus Petri kan därför icke endast ha be-
1 Kursiveringarna i detta stycke gjorda av förf.
2 Båda i orig. i I IV (SträDA).
3 Orig. i Strängnäs stiftsbibi. 4 Orig. i F IV (SträDA).
5 ». . . effter then kunskap som jagh Magnus Petri . . . ouärdigh gudz
för-samblingz tienare i gudz heliga ordh, Ehuilkit jagh predicat haffuer offuer 20
åår) haffuer bekommit vtaff thenn heligha schript, ehuilken författat ähr . . .,
Troor jagli . . ., att thetta ähr then rätta . . . läran, Ehuilken oss ledsagar etc.»
(Kurs. av förf.). Obs. att Magnus Petri här uteglömt ett parentestecken
liksom i DO (se nedan s. 335). 6 Se SAOB VII, sp. 796.
7 För värdefull hjälp vid den språkliga analysen och karakteristiken av
DO, Magnus Petri förpliktelse och DRF står förf. i tacksamhetsskuld till prof.
N. Lindqvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
