Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Hans Cnattingius, D-källan till Uppsala möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°4
hans cnattingius
några år yngre än handskriften DRF. Följaktligen kan icke DRF —
vilket ovan redan antytts — vara en bearbetad kopia av den förra
utan går — troligen direkt — tillbaka på DO:s original.
Då D-källans författare alltså nu är oss bekant, kan den utbyta
sitt anonyma namn och i stället benämnas Magnus Petri Stigtomtensis’
berättelse om Uppsala möte. När har då denne nedtecknat sin
berättelse? Sannolikt redan ett par år efter Uppsala möte, 1594—96,
är dess existens betygad genom DRF. Berättelsen innehåller för
många riktiga detaljer om dagar, timmar, sessioner, personer m. m.
för att vara ens i någon större utsträckning nedskriven ur minnet
efteråt. A andra sidan förväxlar den något för ofta just detaljer
för att kunna vara upptecknad dag för dag. Det sannolika är väl,
att författaren under mötet tecknat sig till minnes vad som hänt,
allteftersom förhållandena medgivit. Som ofta vid dylika tillfällen
har det blivit ont om tid och anteckningarna ha fått ske kanske
litet för mycket klumpvis. Säkerligen har det icke dröjt länge efter
mötet, förrän källan erhållit sin historiskt givna form. Det finns
ingenting, som förmår motbevisa ett dylikt påstående. Det är också
det naturligaste, att författaren nedskrivit sin berättelse direkt under
intrycket av den stora upplevelse, som mötet onekligen var för de
deltagande, i all synnerhet för dem av Strängnäs’ stift.
Vissa smådrag tyda på, att så verkligen varit fallet. De fromma
avslutningsorden »gud aldzmechtigh giffue tilgoda» böra lämpligen
ha nedtecknats, medan upplevelsen ännu var färsk i medvetandet
och framtiden med Sigismunds ankomst syntes oviss, i varje fall fore
kröningsriksdagen 1594. Efter Petrus Pauli bekännelse, att han
både »illa lärdt och illa leffuat» tillfogar källan »thz Gud honom
bätre». Ett dylikt beklagande bör, tycker man, ha uttalats över en
levande person. Nu dog emellertid Petrus Pauli som bekant redan
I593 på Munsön1, och en sådan händelse blev nog tämligen snart
känd i prästerliga kretsar, åtminstone i mera närbelägna trakter,
dit Stigtomta får räknas. Ett beklagande över en död hade väl
erhållit formen »Gud vare hans själ nådig» e. d. Vidare kunna vi peka
1 A. J. Messenius’ krönika. N 176, fol. 14 b. (UUB). Den »D: Petrus
Pauli», som citerades inför Uppsala domkapitel i april 1594, var kyrkoherde i
Wessland. UDP 24/4 1594. Fant, Uppsala ärkestifts herdaminne, III, s. 396.
SRA III, s. 342. Jfr Hermerén, a. a., s. 104.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
