Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Jan Liedgren, Biskop Laurelii trenne försvarsskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biskop laurelii trenne försvarsskrifter 7 nov. 1650 34I
Gemensamt för de politiskt lärda och erfarna medlemmarna av
biskopskollegiet var, att de ej ville brådstörta utvecklingen och öka
tvedräkten inom landet utan genom grundligt genomtänkta, väl
motiverade och omsorgsfullt exemplifierade skriftliga deduktioner
ådagalägga nödvändigheten av en ändrad social- och finanspolitik.
De höllo mycket noga på drottningens kungliga prerogativ och
ställning som av Gud insatt kristlig överhet, vilken av undersåtarna —
främst riksrådet och prästerna — möjligen kunde mottaga goda råd
men ej tvingas att följa sådana; regenten borde dock räkna med de
straff, som Gud kunde låta komma över landet för regentens och
folkets synder, om regenten ej vidtoge åtgärder däremot.
Centergruppen ville främst genom god lagstiftning och
lagskipning råda bot på missförhållandena. Laurelii huvudintresse vid
riksdagen var därför förbättringar av prästerskapets privilegier och
kyrkoordningen; bönderna ville han hjälpa genom lagförande av
sådana adelsmän, som visat sig vara bondeplågare eller olagligen
roffat åt sig gods och gårdar, medan kronans finanser borde
upphjälpas dels genom att extraordinarie gärder helt och hållet erlades
till kronan även av frälsets bönder1, dels genom en till kungsgårdar
o. d. begränsad reduktion.
Tidigare hade biskopskollegiet stundom tjänstgjort som
beredning eller utskott för ärenden, som icke lämpligen ännu kunde
behandlas av ståndet in pleno, och så skedde även 1650. Men nu
sam-manslöt sig 9 juli det gemena prästerskapet inbördes under
Terseri ledning och höll sammankomster utan biskoparna, och redan i
början överlämnade de till biskoparna »några punkter»2, vari
misstron mot det högre prästerskapet kom till tydligt uttryck och
reduktionskravet lades biskoparna på hjärtat. Reduktionsfrågan och den
kritiska granskningen av adelsprivilegierna föranledde flera dylika
separata sammanträden under riksdagens lopp. Upprepade
konferenser förekommo också mellan präster, borgare och bönder inbördes,
och de tre stånden förenade sig om en gemensam »protestation»
mot adeln med yrkande om reduktion. Vid slutet av riksdagen un-
1 Kravet härpå är — liksom ett par andra stycken — i det av Lövgren,
a. a., s. 90 not 1, nämnda konceptet i Prästeståndets prot. 1650, fol. 79 f., RA,
tillagt med Laurelii handstil; jfr Lövgren, a. a., s. 110.
2 Avskrift av Olaus Lijhnman i B 329, UUB, tr. i KÅ 1938, s. 241 ff.;
referat i Jonas Petris dagbok, HSH XXII, s. 70 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
