Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Å. V. Ström, Vetekornet. Studier över individ och kollektiv i Nya Testamentet (Docent Carl-Martin Edsman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar
383.
iranska . . . men å andra sidan är något enastående.» Antinomien
uppmjukas omedelbart därpå genom distinktionen mellan form och innehåll:
den »enastående kristna urupplevelsen kläddes i former, som hämtats
både från G. T. och (ytterst) Iran. Till de förra höra kungaideologien och
därmed förknippade föreställningar om det heliga folket, till de senare
frälsningsmysteriet och därtill hörande kyrkotanke»1 (s. 241 f.).
Folktankens religiösa innebörd tecknas i § 13. Det nya folket, kyrkan,
blir till genom och i Jesus. Under dennes jordeliv, då han är »Messias
designatus» utgör även kretsen omkring honom en »ecclesia designata»,
som först genom Jesu död blir »revelata». Den är då »identisk2 med
Kristi kropp» (s. 251). I den genom pingsthändelsen nya situationen
»äro Ordet, sakramenten, ämbetet och kulten de vägar, på vilka den
Uppståndne genom Anden kollektivt utövar samma funktioner, som han
utförde individuellt under sitt jordeliv» (s. 252). På tal om det nya
folkets art framhåller Ström, att utväljandet av gudsfolket är oberoende
av moraliska kvalifikationer samtidigt som den uppställer de starkaste
moraliska krav (s. 256). Nattvardsbordets öppna karaktär och
barndopet (s. 259) äro naturliga uttryck för urkyrkans syn på sig själv. I
övrigt gäller den ovan, s. 357, refererade definitionen av kollektivism
i sin helhet också för kyrkan.
Kyrkan är gammal genom sin obrutna förbindelse med Israel, dess
grundande »bör icke tillskrivas Herren utan Abrahams kallelse», såsom
en engelsk forskare med Ströms gillande formulerar saken. Egentligen
är den præexistent (s. 265).
Förf. hänvisar här till Ef. 1: 4, där det dock ursprungligen är fråga om
utkorelsens præexistens, icke de utkorades — jfr följande vers —, en för Ströms
tolkningsmetod betecknande eiseges. Clemens Alexandrinus-citatet innehåller
verkligen tanken på kyrkans præexistens — men såsom gnostisk eon i det
valentinianska systemet! Vad slutligen Luther vill ha fram med sin allegoriska
exeges av Gen. 2: 16 (av Ströms framställning får man det intrycket, att
Lutherordet hänför sig till Ef. 1: 4) är, att »templum» föregår »domus». Att Gud i
denna vers för första gången talar = predikar (vilket förutsätter en
församling) till Adam3, innebär, att »verbum» (Dei) och därmed även »cultus» och
»religio», d. v. s. »ecclesia»4 går före all annan livsordning, i första hand
»Oeco-nomia», grundandet av ett hushåll genom skapelsen av Eva. Hela denna
utläggning bäres upp av Luthers lära om Ordet, och det är uppenbart, att Adams
paradisiska religion och kyrka endast på ett högst medelbart och typologiskt
sätt ha att göra med »ecclesia» i vanlig bemärkelse. Sålunda betecknar Luther
den lund, där kunskapens träd (koll. enligt Luther, alltså pluralis!) växa,
såsom Adams tempel och altare eller kyrka. Ty där skall mannen i lydnad
böja sig inför Gud = gudstjänst.5 Att av denna spelande exeges draga några
principiella slutsatser är lika orimligt som att låta den belysa den
nytesta-mentliga kyrkotanken.
1 Kurs. av rec. 2 Kurs. av rec.
3 iNam Dominus concionatur hic Adae et proponit ei verbum» (WA 42,
s. 80, r. 2).
4 A. a., s. 80, r. 19 ff., 31 ff., 41 f.
5 Jfr utom ovan, s. 80, r. 19 ff., även s. 72, r. 20 ff., 42 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
