- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiofjärde årgången, 1944 /
361

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Å. V. Ström, Vetekornet. Studier över individ och kollektiv i Nya Testamentet (Docent Carl-Martin Edsman)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

granskningar och anmälningar

383.

I den förra återfinner Ström apostlavigning, syndaförlåtelse, som
distribueras av ämbetsbärarna, vilka äga nyckelmakten till det eviga livet,
samt missionspredikan och »troligen även dop» (s. 340).

Det enda beviset för det sista antagandet är ett Schlattercitat: »Die
Parallele zur Taufe auf den Namen des Vaters und des Sohns und des heiligen Geists
bei Matthäus gibt Johannes dadurch, dass sich der Glaube der Jünger vor dem
Auferstandenen zu seiner Anbetung als ihres Herrn und Gottes vollendet.»
Hos Schlatter är det fråga om att den trinitariska dop formeln hos Mt har en viss
motsvarighet i Tomas tvåledade bekännelse i v. 28, och att bägge höra samman
med påskhändelserna. Förf. har däremot med bortseende från sammanhanget
mekaniskt knutit an till de fyra första orden i sitt redan tillrättalagda citat.
Vidare observerar han icke, att han själv en sida längre fram jämför v. 28
med credo i mässan.

Tomas personliga tro och bekännelse såsom en följd av Jesu död
äro icke individualistiska utan kyrkliga funktioner. »Deltagande i den
söndagliga gudstjänsten framställes som ofrånkomlig förutsättning för
tro» (s. 342).

Den sistnämnda tesen motiveras endast genom en hänvisning till v. 24
och Ign. Ff. 5: 3. Förf:s resonemang är tydligen följande: Tomas otro beror
på att han icke var tillsammans med de övriga lärjungarna vid Jesu
uppenbarelse för dem. Dessa voro församlade till gudstjänst och deltagande i denna
är alltså nödvändigt för att kunna tro. Denna slutsats förutsätter teorien,
att den fjärde evangelisten betraktat Tomas som en typ för den icke tioende =
skolkaren från mässan. I hur ringa grad evangelisten velat generalisera
händelsen, framgår dock av de avslutande orden: »Därför att du sett mig, tror du.
Saliga äro de som icke se men ändå tro.» Jesu uppenbarelse i kroppslig gestalt
äro inskränkta till tiden mellan påsken och himmelsfärden, medan den kultiska
epifanien, som präglar kyrkans situation, är en realitet endast för dem som
redan tro.

Ströms tolkning strider vidare både mot hans föregående och efterföljande
interpretation av perikopen och mot hans definitioner av kyrka och tro.
Tidigare var det icke fråga om en allmän gudstjänst utan om en speciell
apostlavigning (s. 337). Att tro var s. 274 detsamma som att vara kyrkomedlem
vilket måste innebära något annat än att enbart gå i kyrkan. Och såsom
medlem av lärjungeskaran tillhörde ju Tomas redan »ecclesia designata», d. v. s.
trodde, medan Ström först i v. 25 låter honom inlemmas i denna. Alltså idel
motsägelser, vilka icke ha något med de antinomier att göra, som en religiös
verklighetssyn alltid måste räkna med, utan bero på förf.s
begreppsbestämningar och lians sätt att tolka texten. Principiellt är tron för Ström bunden
till kyrkans kollektiv, men omedvetet arbetar han med ett mera individuellt
trosbegrepp, som någon gång också direkt formuleras, såsom s. 365: »tron d. v.s.
just anslutningen till det ena eller andra kollektivet.» — Vad Ignatiusstället
beträffar, syftar det på kvarstannandet i den kyrkliga gemenskapen överhuvud
under lydnad för biskopen1, som bör hedras desto mer, ju mer han tiger.

Även i v. 25 ff. återfinner förf. kyrkan. Men här är det icke fråga
om bevistande av gudstjänsten utan om delaktighet i den mystiska
gemenskapen såsom förutsättning för tron. Denna sanning demonstreras
genom en symbolhandling. Tomas vill »sticka sin hand i Jesu sida för
att kunna tro, d. v. s.: utan en så intim förening med Kristi kropp, som
är kyrkan, är ingen tro möjlig» (s. 342).

1 Se W. Bauers kommentar till stället i Lietzmanns Handbuch zum N. T.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1944/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free