Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Å. V. Ström, Vetekornet. Studier över individ och kollektiv i Nya Testamentet (Docent Carl-Martin Edsman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
granskningar och anmälningar 383.
Kyrkan såsom Kristi kropp är en föreställning, som helt saknas i Joh:s ev.
Vidare har enligt Ström själv Kristi kropp »ännu mellan uppståndelsen och
himmelsfärden varit en individuell storhet» (s. 251). Även ett symboliskt
utnyttjande av denna förefaller att vara helt orimligt. W. J. Phythian-Adams,
vars starkt spekulativa men uppslagsrika böcker icke finnes med i förf:s
litteraturförteckning, söker visserligen läsa in detta begrepp i Jo. 1: 14. Där skulle icke
Jesu födelse och jordiska kropp åsyftas (inkarnationen) utan den uppståndne
och himlafarne Frälsarens härlighetskropp, i vilken de kristna födas på nytt
(in-korporationen).1 Oavsett det problematiska värdet av denna tolkning, är det
möjligt, att Tomasperikopen liksom så många andra johanneiska skildringar har
en dubbelmening. Men för att komma åt den djupare innebörden måste man
anknyta till en specifikt johanneisk tanke, d. v. s. i detta fall sidosåret, som
också står i centrum av berättelsen. Den sakramentala tolkningen av Joh. 19: 34
har tidigare (s. 320) med några rader berörts av förf. Här föreligger dock en
unik johanneisk spekulation, som med sin kultiska och kyrkliga förankring hade
förtjänat att mera beaktas. Dess senare förgreningar kunna vi alltjämt studera
hos de äldsta kyrkofäderna. Den efesinska traditionen är nämligen bevarad hos
Irenaeus, Hippolytos och de nordafrikanska, gammallatinska teologerna
Tertul-lianus, Cyprianus och Novatianus. Enligt de senare födes kyrkan ur sidosåret
såsom en gång Eva ur Adams sida. Hos Irenaeus betraktas kyrkan bl. a. som
en rekapitulation av Kristi jordiska kropp, så att det som en gång hände med
Frälsaren själv upprepas i kyrkan: andens levande vatten kväller fram ur
densamma (jfr Joh. 7: 37 f., som just enligt den efesinska tolkningstraditionen
syftar på Kristus, icke på den troende, såsom källsprånget, en interpretation,
som förf. s. 210 helt förbisett). Detta blomstrande symbolspråk, där den ena
bilden avlöser den andra, trotsar alla enkla identifikationer i förf:s stil och
är mycket belysande för johanneiskt tänkande.2 Det ligger betydligt närmare
till hands att interpretera Joh:s ev. utifrån denna i tid och rum närliggande
tankevärld än med hjälp av det 2o:e århundradets amerikanska
behaviouris-tiska sociologer, men detta material är praktiskt taget outnyttjat i Ströms
avhandling. Redan i 1 Joh. 5: 5—8 äro f. ö. termerna tro, vatten, blod ocli
ande förknippade med varandra.
Nästa kapitel handlar om domstanken i 4:e Ev. En granskning av
v.piaig-ställena (§ 20) utmynnar i följande slutsatser: »Jesu
uppträdande skapar en individuell nudom (sållning), som innebär, att
människorna efter sin tro eller otro (sic!) uppdelas på två artskilda kollektiv,
kyrkan och världen. Jesu död åstadkommer en kollektiv nudom, som
innebär, att världen och dess furste förkastas. Jesu tillkommelse bringar
en individuell slutdom, som innebär, att människorna efter sina gärningar
få evigt liv eller evig död» (s. 370 f.) Dessutom behandlar förf. i detta
avsnitt judarnas dom över Jesus och Jesu bedömning av judarna.
I § 21 går Ström närmare in på prövningsgrunderna vid de olika
slagen av dom, speciellt synd, tro och gärningar, och i § 22 utredes begreppet
Världens furste, vilken enligt 4:e Ev. skulle vara »Israels skyddspatron
inför Gud eller i varje fall anstiftaren av det onda, som fått sin
inkarnation i Israel efter köttet» (s. 394).
Den senare hälften av denna utsaga upphäver den förra — förf. har tydligen
själv ryggat tillbaka inför resultatet av sina i detta avsnitt mer än vanligt
1 Se referatet i Church Quarterly Review 271 (1943), s. 121.
2 För det patristiska materialet se H. Rahner, Flumina de ventre Christi
[= Biblica 22 (1941), s. 269—302, 367—403].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
