Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Å. V. Ström, Vetekornet. Studier över individ och kollektiv i Nya Testamentet (Docent Carl-Martin Edsman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
granskningar och anmälningar 383.
Textens teologiska innebörd framgår av orden »efterföljelse» och
»tjänst». Det förra betyder att ansluta sig till kyrkan i med- och
motgång (s. 426, jfr Fridrichsens formuleringar s. 42ö3 och s. 427, vilka på
intet vis giva täckning åt ett dylikt påstående). Det senare står möjligen
som beteckning för assistensen vid det kultdrama, där Jesus såsom
offerpräst offrar sig själv (s. 429).
Hur förf. ens hypotetiskt kan pressa in Jesus och hans efterföljare i
Forsbergs tvenne kultorganisationer, är mig obegripligt. Den »presiderande»
parten måste likaväl som den »assisterande» vara reellt och icke mystiskt
närvarande. Och icke ens en teologisk — om man icke därmed menar
godtycklig — tolkning av grekerna, som komma upp till templet för att
tillbedja och därvid vilja träffa Jesus, kan av dessa göra assisterande
kult-tjänare. Grekerna finnas med såsom symboler för den av Jesu död betingade
världsmissionen (jfr s. 325 och 429. På den senare sidan lanceras alltså två
motstridiga utläggningar!). Förf:s exeges leder även till en orimlig
bestämning av efterföljdstanken: tjänandet måste konsekvent bestå i att
bokstavligen följa efter biskopen, vilken i kultdramat utför den himmelske
översteprästens roll — ty så måste det hela tänkas för att få någon som helst
mening. Men vad har det då blivit av den personliga lidandes- och
dödsgemenskapen från s. 427? Ström har missletts av sin strävan att tolka hela
texten oc.h även 81axovetv kultiskt och av sin ofta ådagalagda benägenhet
att citera litteratur, som i sak har mycket litet eller intet med det
behandlade temat att göra, även om formella anknytningspunkter kunna uppletas.
»Själva vetekornsbilden (v. 24) talar om att Jesus såsom människa
och personlighet är en individ men som sådan icke kan bära frukt.»
Döden häver den individuella begränsningen. »Det är alltså inte Jesu
personlighet, som skall utöva dragningskraft på hedningarna, utan det
är den genom hans död och uppståndelse födda kyrkan, identisk1 med
honom själv, som organiskt växer ut och inlemmar också hedningarna
i sig.» Ström avslutar sin framställning med Vulgatas översättning
av-ett ord i Jesu översteprästerliga förbön: »Ut omnes unum sint.»
Egentligen står denna mening som en flammande protest mot förf:s ensidigt
drivna tes 0111 kollektivets primat. I anslutning härtill borde det
nämligen ha hetat: »ut unum omnes sit».
En sammanfattning på engelska, en omfattande litteraturförteckning
och diverse register avsluta avhandlingen, som boktekniskt sett står
mycket högt. Det hundratal tryckfel av till större delen obetydlig art, vilka
förekomma, måste ses mot bakgrunden av textbildens svårighetsgrad och
sidoantalets storlek. De talrika felen i de syriska texterna kunna dock
icke alla läggas sättaren till last utan måste också bero på förf:s bristande
förtrogenhet med språk och skriftarter. Sålunda förekomma grova
felläsningar och mindre goda eller felaktiga översättningar. I det senare fallet
kan man ofta skönja ursprunget i en korrekt och av förf. feltolkad eller i
en inkorrekt och mekaniskt återgiven modern översättning, vars
förekomst ingalunda alltid är angiven. Detsamma gäller i viss utsträckning
grekiskan. I annat sammanhang hoppas jag att få exemplifiera dessa
1 Kurs. av rec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
