Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Andreas Lindblom, Sveriges konsthistoria från forntid till nutid (Professor em. August Hahr)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
granskningar och anmälningar 383.
I kapitlet om Birgittinernas byggnadskonst får Lindblom glädjen
att konstatera en stil av svenskt ursprung. Den leder sitt upphov från
den heliga Birgitta (1303—1373), stiftarinnan av Frälsarens klosterorden.
Hon hedras av författaren med benämningen »Nordens första kvinnliga
arkitekt». Egentligen är det väl dock fråga om en stilvariant, vilket blir
klart, när vi erinra oss, att den som redigerat hennes klosterregler och
uppenbarelser var Petrus Olavi av Alvastra. Mellan birgittiner- och
cistercienserarkitekturen finnes onekligen en viss frändskap. Till
Vadstena kom även inflytelser från Gotland och den Tyska ordens länder,
vad själva klosterbyggnaderna angår i valvslagningen. Dock råder, säger
förf., en stor skillnad mellan de låga Vadstenarummen och
ordensborgar-nes salar. De senare äro ljusa, monumentala rumsskapelser, som den
som skriver dessa rader själv å flera borgar hade tillfälle beundra, när
jag för några år sedan, kort före kriget gjorde en resa i Ostpreussen med
dess härliga Masuriska sjöar.
Men i denna konsthistoria få vi göra bekantskap med så mycket annat
än byggnadskonst. Skulpturen och måleriet få också sin beskärda del,
ja, här glömmes sannerligen ej de urgamla kyrkliga bildvävnaderna
från Överhogdal och Skog, tidig guldsmedskonst, gravstenskonst,
romerska järnsmiden, gotisk metallkonst, möbler, broderier och vävnader
etc., även om man i en del fall kan undra, om ursprunget är inhemskt.
I den väldiga skaran av triumfbågskrucifix och skulpterade helgonbilder
— man må blott tänka på alla dem av den heliga Maria och S:t Olof —
som från medeltiden och särskilt dess senare del räddats över till våra
dagar, finnes trots att det mesta är importgods från norra Tyskland
eller utfört här hemma av tyska händer ändock mycket som måste anses
som svenskt arbete, ehuru det nog kan vara svårt att särskilja. Hit hör
likväl — för att ta ett av förf. omnämnt exempel — Hälsinge-mästaren
Haken Gullessons rika produktion, som tidigare behandlats av Henrik
Cornell. Lättare har uppgiften varit att hänvisa till inhemska krafter,
då förf. behandlar berömda kalkmålningar i våra landskyrkor, större och
smärre, särskilt i Mälarlandskapen. Under 1400-talet verka en hel rad
kända mästare som t. ex. Johannes Rosenrod, Albert målare, Peter målare,
Egil o. a., vilkas arbeten senast studerats av Cornell och Sigurd Wallin.
På flera punkter synes förf., som av det föregående framgått, lyckats
i sin strävan och det även då han kommer in på konsthantverk och
hemslöjd. Kyrkmöbler och kyrksilver och annat som krävde
omsorg, kunde utföras även hos oss, även om åtskillig guldsmedskonst
torde haft tyskt ursprung. Långt bekvämare är det naturligtvis att
reda ut sammanhangen med utlandets ojämförligt rikare konst, alla
dessa förebilder i det oändliga, något som huvudsakligen intresserat de
forskare som sysselsatt sig med vår medeltidskonst.
Författarens stil är klar och ledig, på sina ställen målande, ibland
kanske något alltför populär. Han hänvisar ofta till vår dagliga
erfarenhet och allmänt kända förhållanden eller rycker oss med i diskussionen
och vädjar till vårt eget omdöme. Han söker kontakt med läsaren.
August Hahr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
