Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Henning Lindström, Skapelse och frälsning i Melanchthons teologi (Professor Hjalmar Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar
383.
lagen för sig i Melanchthons åskådning, ty lagen är det, som principiellt
går först; lagen är till före evangeliet. Evangeliet får sitt innehåll av
lagen, då det blott innebär skänkandet av det, som lagen kräver (s. 257)
Då lagen talar om det, som skall göras, möter oss i lagen Guds fortsatta
skapelse (s. 258). Medan lagen sålunda har relation till en fortgående
skapelse, talar evangeliet om det som är gjort och fullbordat. I
evangeliet möter oss en avslutad och fullbordad gärning, ty där talas om att
Kristus fullgjort alla krav, som ställas på oss. Och detta är den innebörd,
som Melanchthon inlägger i frälsningen enligt Lindström (s. 258). Under
dessa båda huvudsynpunkter ger Lindström en framställning av alla
viktigare sidor av Melanchthons teologi.
Det är visserligen sant, att lag och evangelium kunna ställas vid
sidan av varandra hos Melanchthon och behandlas liksom var för sig.
Men är det så, att lagen bestämmer evangeliets innehåll, då evangeliet
blott innebär skänkandet av det, som lagen kräver, så är ju grundsynen
hos Melanchthon klart lagisk-rättslig. Dennes teologi visar sig m. a. o.
vara enhetlig under legalismens förtecken. Att ut från denna
lagiskrättsliga grundsyn beteckna — såsom Lindström gör (s. 214 ff.) —
impu-tationen av Adams skuld på människosläktet såsom ett personligt
skuldförhållande till Gud är missvisande. Lindström skriver: »Att förhållandet
betecknas som personligt avser här, att det är en relation mellan två i
förhållande till varandra självständiga personer, som alltså kunna stå i
ett sådant rättsligt förhållande till varandra som domaren till den
anklagade» (s. 215). Exemplet är olyckligt valt. Förhållandet mellan
domaren och den anklagade är bestämt av en saklig, opersonlig lag och
rättsnorm, men innebär i och för sig intet personligt förhållande. Lagen och
den juridiska rätten kan reglera förhållandet mellan opersonliga subjekt,
aktiebolag och korporationer av juridisk, men opersonlig karaktär. Att
beteckna imputationen av Adams skuld på människosläktet såsom en
dettas personliga skuld är att ställa vanliga begrepp på huvudet.
Likaså står man frågande inför huru hävdandet utav att man inom
lutherdomen i motsats till katolsk åskådning gör allvar av, att
människan inför Gud är helt igenom syndare, skulle ge utrymme åt
föreställningen, »att det här skulle röra sig om endast en gradskillnad» (s. 20g f.).
Ehuru Lindströms arbete här och var inrymmer sådana abstrusa
och en smula verklighetsfrämmande begreppsutredningar — icke
ovanliga inom ett visst slags nutida systematisk teologi, men i längden föga
fruktbärande — så må icke fördöljas, att Lindströms undersökning
är på det hela taget ett mycket gott och klargörande arbete. Det är att
hälsa med så mycket större tacksamhet och tillfredsställelse, som det
utgör den första större Melanchthon-monografien i vårt land på senare
tid.
Hjalmar Lindroth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
