Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Hans Lundin, Joannes Baazius’ kyrkliga reformprogram (Docent Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar 383.
därtill en präst, som framslungade näranog äreröriga beskyllningar,
skulle erhålla högsta beskydd.
Kap. 5 (s. 172—206) ägnar Lundin åt »Baazius och striden om
con-sistorium generale». Ehuru mycket här vore att tillägga, kunna vi icke
beröra mer än några väsentliga punkter. Enligt förf. skulle det »sedan
länge» ha varit också »ett kyrkligt önskemål» (kurs. av rec.), att få till
stånd ett bättre centralorgan för kyrkostyrelsen än consistorium regni.
Det är dock något för mycket sagt. Om den reala bakgrunden till det
kungliga consistorium-generale-förslaget 1623 får läsaren veta mycket
litet, ehuru saken finnes vidlyftigt utredd. I stället skyndar förf. att
inrangera det kungliga förslaget i ett kyrkorättsligt sammanhang från
Lipsius, Pareus och Gerhard. Synpunkten är naturligtvis intressant,
ehuru av förf. svagt motiverad. Överhuvud är det ideologiska
perspektivet alltför begränsat. Förf. har icke heller uppmärksammat, att det
var Axel Oxenstierna, som enligt enstämmiga vittnesbörd närmast
utformade dessa förslag, ja, han nonchalerar rikskanslern fullständigt.
Denna enligt min uppfattning allvarliga felbedömning beror helt visst
därpå, att förf. icke förstått Oxenstiernas roll dessa år som den store
projektmakaren på den inre förvaltningens och näringslivets områden,
en insats, som med förkrossande tydlighet framgår av kanslerns
föredragnings- och minneslistor (tryckta som bilagor i min avh.) och som
åskådligt tecknats av Ahnlund i »Axel Oxenstierna intill Gustav Adolfs
död» (kap. Anima regni; arbstet saknas överhuvud i förf:s
litteraturförteckning!).
Vid skildringen av de följande förhandlingarna har Lundin på
åtskilliga punkter en annan uppfattning än undertecknad (och tidigare
forskare i allmänhet). Sålunda menar Lundin, att Gustav Adolfs
anförande i anledning av prästerskapets avböjande svar den 22 mars
1624 å den kungliga propositionen gick ut på, att de världsliga
medlemmarna i konsistoriet skulle, om de icke godtogos som likställda med de
andliga i generalkonsistoriet, »överordnas» de senare (s. 189). Svaret
skulle icke inneburit någon eftergift. Prästerna hade själva att välja
mellan det ursprungliga förslaget och denna senare utväg. I förslaget
till riksdagsbeslut hette det emellertid endast, att K. M:t skulle låta
verkställa sin framlagda instruktion för generalkonsistoriet. Jag har
karakteriserat detta som oväntat bryskt, något som tydligen behåller sin
riktighet, även om Lundins tolkning av konungens svar vore riktig,
eftersom löftet till prästerskapet om eget val enligt förslaget till
riksdagsbeslut icke skulle infrias. Men Lundins tolkning av konungens svar kan
icke godtagas. Slutorden tala icke, som Lundin menar, om någon
»överordning», blott om att de andliga skulle få världsliga män »brede widh
sigh, som censores» (kurs. av rec.). Vad därmed menades, hade
konungen redan utförligare angivit, nämligen ett par K. M:ts
kommissarier o. s. v. Mot förslaget till riksdagsbeslut opponerade sig
prästerskapet, och i det definitiva beslutet infördes en annan lydelse, som enligt
Lundin endast innebar »ett allmänt hållet löfte, att det kungliga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
