Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Hans Lundin, Joannes Baazius’ kyrkliga reformprogram (Docent Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
granskningar och anmälningar 383.
slaget skulle ’överses’, innan det utfärdades» (s. 190). Lundin menar
tydligen, att riksdagsbeslutet åsyftade att ge konungen fria händer i
denna fråga. I sin polemiska iver mot undertecknad insinuerar förf.,
att jag, som företrätt en annan uppfattning, endast läst riksdagsbeslutet
i Thyselius’ utdrag, detta, fastän Stiernmans lättillgängliga utgåva av
alla riksdagsbeslut av mig anlitats i samma bok. Riksdagsbeslutet
måste ses mot bakgrunden av prästerskapets opposition mot förslaget.
Det begärde, att generalkonsistoriet skulle upprättas, »doch effter dhet
afskeedh, som H. K. M:tt giorde medh någre aff Bisperne, nemnligh:
effter dhen ordning som dhe, effter H. K. M:ttz befalning haffue
författat, och som dhe medh H. K. M:tt sigh om samme ordning kunn
föreena» (Thyselius, Handlingar, II, s. 213). När riksdagsbeslutet efter
denna prästerskapets påtryckning ändrades och en bestämmelse
infördes, att instruktionen måste ytterligare överses, kan innebörden
därav icke gärna vara någon annan än den, att prästerskapet skulle få
tillfälle till ytterligare förhandlingar i frågan, och att konungen således
icke fått fria händer. En dylik medgörligare attityd hos konungen
överensstämmer både med dennes muntliga svar — som det uppfattats
av-nästan alla forskare — och med konungens tidigare givna befallning till
biskoparna att själva inkomma med ett förslag till instruktion.
För en sådan tolkning av läget talar också den omständigheten,
att konungen i fortsättningen stadigt valde kompromissens linje.
Lundin försöker visserligen göra gällande, att Gustav Adolf vid början
av-riksdagen 1625 ånyo förelagt prästerskapet sin ursprungliga instruktion
för generalkonsistoriet, »måhända i något omarbetat skick» (s. 197 f.).
Detta kan med fullständig säkerhet sägas vara oriktigt. Man förstår
icke, hur förf. för en så sen tidpunkt som den ifrågavarande överhuvud
vågar laborera med en kunglig proposition, som spårlöst försvunnit.
Övriga dokument i denna fråga äro alla väl, stundom rikligt, betygade
i avskrifter eller original. Till denna synnerligen besvärande
omständighet kommer, att den kungliga propositionen av den 30 mars 1625 direkt
anknyter till förhandlingarna 1624 och icke har en antydan om något
tidigare kungligt initiativ vid 1625 års riksdag och följaktligen utesluter
Lundins tolkning. Denne åberopar för sin hypotes Baazius, som i sin
mycket fragmentariska skildring av consistorium-generale-förhandling
arna 1624—25 inleder redogörelsen för 1625 års riksdag (Inventarium
s. 751) på följande sätt: »Postquam deliberassent Episcopi patriae
Re-giam instructionem prædicti Generalis Consistorij . . ., scripserunt Theses
de instituendo alia forma Consistorio Generali; ubi Archiepiscopus
Patriae esset perpetuus Præses, & soli Episcopi Regni essent Assessores.»
Denna notis kan vara riktig, men den åsyftar då vad som skedde vid
eller i omedelbar anslutning till riksdagen 1624, eftersom de nämnda
teserna måste dateras till sagda tid, något som energiskt hävdats även
av Lundin. Beskrivningen på dessa teser — de pläderade enligt
Baazius för ett rent biskopskonsistorium — passade enligt undertecknads
uppfattning bättre in på prästerskapets förslag »Forma eller sätt», nå-’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
