- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiofjärde årgången, 1944 /
394

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Bror Olsson, Anders Elfving (Densamme) - Arvid Norberg, Den kyrkliga väckelsen i Skara stift under senare hälften av 1800-talet (Densamme)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

394

granskningar och anmälningar 383.

Elfving helt tillhörde den Murbeckska pietisttraditionen och icke kan
föras till ortodoxerna, såsom E. Leufvén velat göra. Lika övertygande
är förf:s framställning om den elfvingska rörelsens fortsatta inflytande,
bl. a. över Sellergren och Tollesson. Här är den »lagiska» pietismens
traditionskedja lika klar som den herrnhutisk-»evangeliska» t. ex. i
Norrland, norra Skåne, Väster- och Östergötland. De kyrkliga
motåtgärderna mot Elfving voro inga nyheter i pietismens historia, icke
heller upphörde de, som bekant, med 1700-talet. Boken om Anders
Elfving för rakt in i det kyrkliga problemkomplex, som sedan under
1800-talet växte och syntes olösligt.

G. Wn.

Arvid Norberg, Den kyrkliga väckelsen i Skara stift under senare
hälften av 1800-talet. Sthm 1944. Diakonistyrelsens bokförlag.
456 s. Kr. 9: 50.

Denna volym utgör andra delen av komminister Norbergs arbete
Den kyrkliga väckelsen i Skara stift. I den första delen, som utkom 1939
och var av nästan samma omfång, förekom en omfattande inledning,
som behandlade pietismens och herrnhutismens historia i stiftet samt
swedenborgianismens utbredning i vissa högre kretsar. Det mesta var
känt, ehuru åtskilligt nytt rörande swedenborgianismen bragtes i dagen.
Först efter sidan 170 kom förf. i denna första del in på huvudfrågan,
den kyrkliga väckelsen i Skara stift under förra hälften av 1800-talet.
Huvudgestalten var Mårten Landahl, och inflytande kom från både
Hoof och Schartau. I slutet av denna första del nådde förf. dock i
vissa fall långt in i senare hälften av 1800-talet, och man gjorde en ganska
god bekantskap med några av de präster, som äro huvudgestalter i den
andra, nu utgivna delen. Förf. hann t. o. m. att där berätta, att en av
»den kyrkliga väckelsens» stora män, Fredrik Landahl, var med i
kyrkomötet 1893 och blev uppsatt på biskopsförslag 1894.

Det är emellertid i andra delen, som senare hälften av 1800-talet
behandlas. Med stort intresse tar man del av denna med flit och omsorg
utförda undersökning, vars huvudobjekt är den av präster i
»gammal-kvrklig», delvis schartauansk och delvis nyevangelisk anda ledda
väckelsen i Skarastiftets centrala delar. Men en fråga inställer sig omedelbart,
och den gäller terminologien och därmed den sakliga distinktionen.
Med uttrycket »den kyrkliga väckelsen» avgränsar förf. sin uppgift så,
att den nyevangeliska rörelsen blir utanför. Redan av inledningen
framgår, att den räknas till de »utomkyrkliga väckelserna». Men det är att
göra Rosenius och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen orättvisa, om man,
därför att de ivrade för lekmannaverksamhet, ställer dem utanför
»kyrkliga väckelser». Förf. synes i allmänhet vilja räkna hållningen till
lekmannaverksamheten såsom särskiljande mellan kyrklig och icke-kyrklig
väckelse. Hela perspektivet förskjutes på så sätt, och undersökningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1944/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free