Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR HOLMQUIST
15
Holmquists forskarpersonlighet. Föredraget vid 400-årsminnet,
»Den 31 oktober 1517» (KÅ 1917), börjar han på följande sätt:
»In i Wittenberg hade under flere dagar dragit en oafbruten ström
af fotvandrande, ryttarskaror, vagnar med sina tältdukar; från nära och
fjärran kom man för att deltaga i den stora allhelgonafesten, hvilken
började med en eftermiddagsgudstjänst i slottskyrkan den 31 oktober och
sedan räckte i hela åtta dagar. Men nu den 31 oktober rådde efter den
gemensamma middagsmåltiden omkr. kl. 10 f. m. några timmars relativ
stillhet på den öfverbefolkade stadens gator. Då kommer en man i
augustineremiternas svarta ordensdräkt ut ur deras kloster och går förbi den
kasernliknande universitetsbyggnaden bortåt den långa Kollegiegatan.
Han rör sig kanske med det vissa något af omedveten själfsäkerhet,
hvarpå man så ofta på gatan kan känna igen en professor i en mindre
universitetsstad, och för det heliga lifvets dräkt lämnar folket
själffal-let rum. Mannen går efter tiggarmunkars sed barhufvad, så att den skarpt
skurna tonsuren med den svarta hårkransen omkring lyser, och vi kunna
godt iakttaga hans utseende. Det är en ung man, i de åren när hos oss
akademikern ännu blott undantagsvis hunnit från docent- till
professorsställningen. Gången är ock spänstig, hufvudet tillbakakastadt och
hållningen högburen; men det utmärglade ansiktet vittnar om, att han
redan länge tagit arbete och försakelse på allvar. Den breda pannan och
den fast slutna munnen tala om oböjlig viljekraft, under det att de
svartbruna ögonen med den skarpa gula randen omkring, falkögonen,
örnögonen, glimma som af en inre vulkan. Är det det lugnt öfverlagda
beslutet, eller är det den sjudande lidelsen, eller är det bägge i förening,
som nu drifva hans snabba steg utåt Kollegiegatan? Han har hunnit
till gatans slut, där det kurfurstliga slottet ligger med den nybyggda
slotts- och universitetskyrkan. Så styr han sina steg mot den af kyrkans
båda norra ingångar, som ligger närmast koret, den där universitetet
plägade uppsätta sina anslag. Klockan borta i den äldre och större
stadskyrkan slår tolfslaget. Munken framtager ett plakat; och med några
slag af en medhafd hammare fäster han det på kyrkodörren af trä..
De hammarslagen hördes nog ej långt; ändock voro de som knackningarna
från en ny lifsvärld, som stod för kristenhetens dörr, beredd att träda in.
Länge hade den redan förgäfves bultat på; nu hördes den, och dörren
gick upp. Hvem var munken, och hvad ville han?»
Denna fria populariseringskonst med bilder och skapelser efter
eget skön var utmärkande för Holmquist icke blott i
föreläsningskatedern utan också i vetenskapliga arbeten. På ett ställe i
medeltidshistorien skrev han så: »Om Dantes ’Monarki’ kan liknas vid
en av medeltida mystik fylld gotisk dom, så liknar Marsilius’
De-fensor en renässansens tempelbyggnad med dess rationalistiskt klara
och översiktliga konstruktion.» Om Lamennais t. ex. heter det, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
