Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - E. Jonsson, Prästerskapets privilegiefråga vid Sigismunds trontillträde och problemet rörande »16-mars-postulaterna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
E. JONSSON*
förbud för konungen att utdela gäll är ett nytt tillägg, som tydligt
visar, mot vem udden är riktad. De rent ekonomiska kraven gå
bl. a. ut på att kyrkan skall få bibehålla sina gamla inkomster
oavkortade, samt att prästerna skola erhålla lindring i fråga om
borgläger och befrielse från ytterligare utgärdesknektar. Liksom i de
två tidigare förslagen begär man stadfästelse å Uppsala akademi.
Prästerna insågo, att Sigismund inte utan vidare skulle godkänna
postulaterna, och vände sig därför den 4 december till hertig Karl med
begäran om att denne skulle söka förmå konungen att tillmötesgå
dem i deras önskemål.1 Något kraftigare bistånd fingo de dock ej
från detta håll. Hertigen lovade blott att hos konungen »hjälpe och
befordre så myckit i den (postulaterna) måtte tillbörligit vare kan»,
d. v. s. själva religionsförsäkran.2 Karl visade aldrig något intresse
för de högre ståndens privilegiekrav, och dessutom kunde han inte
gilla utfallen mot kalvinisterna i postulaterna och kungamaktens
utestängande från inflytande på biskops- och prästtillsättningen,
vilket för hans personliga del skulle komma att innebära minskad
kontroll över kyrkan i hertigdömet.
Sigismund valde förhalningstaktiken. Den 5 december
överlämnade han ärendet åt rådet med begäran om dess betänkande om vad
det ansåg vara »rätt och tillbörligit att förbenämde prästerskap må
bliva efterlåtit och vad där ibland synes vara konungs jurisdiktion
och myndighet förnär och därföre alla konungar bör vara
förbehållit».3 Samtidigt gav han rådet i uppdrag att utarbeta ett utkast till
försäkran angående religionen, en befallning, som aldrig blev
åtlydd, troligen beroende på att rådet i likhet med prästerskapet tänkte
sig en religionsförsäkran i samband med detta stånds privilegier.
Rådet hade också helst velat slippa undan den obehagliga uppgiften
med betänkandet, vilket riskerade deras goda namn bland
prästerskapet.4 Slutligen funno de på ett sätt att dra sig ur svårigheten.
Man undvek helt enkelt att gå in på frågan, i vilka fall postulaterna
inkräktade på konungens auktoritet. Någon dag senare var arbetet
klart, och en kopia kunde översändas till hertig Karl.3
1 SRA III: i, s. 211 ff.
2 Jfr Karls brev till rådet den 17 dec. (SRA III: 1, s. 228 ff.).
3 SRA III: i, s. 216 ff.
4 pärnänen, Le premier séjour de Sigismond Vasa en Suède 1593—04.
s. 45. 5 SRA III: i, s. 221 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
