- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiofemte årgången, 1945 /
24

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - E. Jonsson, Prästerskapets privilegiefråga vid Sigismunds trontillträde och problemet rörande »16-mars-postulaterna»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34 E. JONSSON*

Som en sista utväg vände man sig till hertig Karl med bön om
hjälp. En beskickning, medförande såväl en skrivelse som en
noggrann instruktion, avsändes till Nyköping. Hertigens besked till
sändebuden blottade den klyfta, som fanns mellan honom och
prästerskapet.1 Han lovade visserligen, att Sigismund ej skulle bli krönt,
förrän han stadfäst Uppsala mötes beslut, och att denne skulle
»förmanas» att konfirmera ärkebiskopsvalet, men några ytterligare
utfästelser ville han ej göra. Han utskilde bestämt religionsfrågan
från de övriga spörsmålen i postulaterna, som han ansåg i mångt och
mycket angå ständernas och rådets myndighet. Religionsfrågans
lösning skulle gå i främsta rummet. Den ömma punkten var framför
allt biskops- och prästtillsättningen. Även om Karl var försiktig i
sina yttranden, framkom det, att han ville förbehålla sig och konungen
ett visst inflytande på denna, genom att konfirmationsrätten helt
och hållet blev förbehållen regenten.2 Beträffande de ekonomiska
privilegierna lovade emellertid hertigen att konferera med konungen
och rådet.

Kröningsriksdagen och 16-marspostulaternas tillkomst.

Prästerskapets utsikter att få privilegiefrågan löst före kröningen
voro små. Visserligen fortsatte rådet att understödja dess sak, men
det betydde föga, då ej heller det längre hade konungens öra. Denne
hade nämligen genomskådat rådets politik och i stället närmat sig
hertigen. Sigismund lyckades genom drottningens kansler Stanislaus
Fogelfeder ingjuta misstankar hos hertig Karl mot herrarna genom
att påminna om adelns gamla anslag mot Vasaätten, och detta var
anledning nog, för att denne skulle känna sig solidarisk med sin
brorsson.3 Han gav nu klart till känna för konungen, att han aldrig
samtyckt till postulaterna, och att han ej ämnade stödja prästerskapets
privilegiekrav utom med avseende på religionsfriheten. På denna

1 Ibdm, s. 236 ff.

2 Han betvivlade prästerskapets rätt att binda Sigismund vid den, som
blivit electus, och tänkte sig uppenbarligen den möjligheten, att konungen
vägrade den valde konfirmation. Ehuru hertigen inte åberopade
Kyrkoordningen, som på nytt antagits på Uppsala möte och alltså godkänts av prästerna,
var detta i full överensstämmelse med denna.

3 SRA III: i, s. 240 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1945/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free