Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - E. Jonsson, Prästerskapets privilegiefråga vid Sigismunds trontillträde och problemet rörande »16-mars-postulaterna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRÄSTERSKAPETS PRIVILEGIEFRÅGA VID SIGISMUNDS TRONTILLTRÄDE 4 I
visade genom att mildra några av de mest intoleranta kraven i
postulaterna.1
Sigismund fattade denna situation ganska klart, och då han
liksom de tidigare Vasarna tagit intryck av renässansens
fursteabsolu-tism, sökte han från början att avvisa kravet på skriftlig
religionsförsäkran och privilegier före kröningen. Utfärdandet av privilegier
ansågs vara konungens egen sak och skulle äga rum i samband med
kröningen, och det var därför något enastående, att man avkrävde
en regent privilegier, innan han blivit krönt. Sigismund påpekade
också vid några tillfällen det olämpliga i att behandla en arvkonung
på detta sätt. Han ville inte låta sig föreskrivas några villkor för
övertagandet av makten i sitt arvrike.2
I allmänhet har man ansett, att det huvudsakligen var fråga om
en kyrkopolitisk strid. Sigismund hade för avsikt att återinföra
katolska kyrkan i Sverige och undertrycka protestantismen. Detta
skulle vara orsaken till att han så energiskt avvisade kravet på
religionsförsäkran och privilegier för prästerskapet. Denna ensidiga
bild av händelseförloppet har inspirerats av anklagelseskrifterna mot
Sigismund och de samtida historiska skildringarna.3 Utan tvivel var
Sigismund en rättrogen katolik, och hans handlingssätt dikterades
också i stor utsträckning härav. Men han kan knappast beskyllas
för att vara någon viljestark, religiös fanatiker. Det är inte alls
1 Enligt Malaspina ser det ut, som det fanns riksråd, som ej stodo
främmande för tanken på koncession av en kyrka i Stockholm åt katolikerna
(Hjärne, a. a., Bil. V: 7).
2 SRA III: i, s. 172 ff.: Sigismunds svar på Ture Bielkes andragande den
18 aug. 1593. Jfr även Sigismunds svar på punkterna den 3 okt. 1593 (SRA
III: i, s. 169), där konungen vägrar godkänna beslut, som fattats utan dennes
vetskap under hans vistelse i Polen, samt Sigismunds svar den 5 dec. 1593
(SRA III: i, s. 216 f.), där denne förbehåller sig rätten att stadfästa andliga
»förmän». — Det är intressant att se, att även Malaspina lägger stor vikt vid
den maktpolitiska sidan av saken, då han avråder konungen att godkänna
Uppsala mötes beslut. Om Uppsala-synoden omnämndes i försäkran skulle
det ge auktoritet åt undersåtarna att hålla synod, hur ofta de behagade, och
konungens prestige i Polen skulle lida ett allvarligt avbräck. Det skulle sägas,
att han kommit till Sverige inte för att stifta lagar utan för att mottaga
sådana, för att lyda och ej för att befalla (Hjärne, a. a., Bil. V: 7).
3 Jfr Prästeståndets yttrande–-år 1600, Fullkommelige skäl och
rättmätige orsaker–-, Joh. Skytte, Oratio–-, s. 15, och Konung
Karl IX:s rimkrönika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
