Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kyrkliga försvenskningen av jämtland-härjedalen iOi
Innan skildringen av Steuchius’ visitationer fullföljes, måste här
utförligare diskuteras den nyss framkastade frågan, om Härjedalen
verkligen från första början hörde till Härnösands superintendentia
eller ej. Ehuru jag icke lyckats med klara fakta fastställa, huru den
saken i själva verket förhöll sig — källornas knapphet blir återigen
forskarens stötesten — tala dock starka indicier emot en sådan
förmodan.1 Redan fullmakten för Steuchius, utfärdad den 3 juni 1647,
pekar i den riktningen. Ingressen till densamma har nämligen
följande lydelse:
»Fullmacht för Magister Peer Steuchius att wara Superintendens öfwer
Ångermanlandh, Mälpa, Jamptelandh, Norr- och Wästerbotn.»2
Att Härjedalen utelämnats i ovanstående uppräkning kan inte gärna
bero av en slump. Härtill kommer också, att landskapet konsekvent
förblev onämnt i samtliga de fall, då upprättandet av den nya
super-intendentian kom på tal vid rådssammanträdena på 1640-talet.
Såsom i särskild grad symptomatiskt i detta hänseende torde
protokollet av den 4 dec. 1645 få betecknas:
»–- — deraf att Upsala Stift är alt för stoort, kan fuller Gestrike,
Upsala, Herdalen [kurs. av mig] och Helsingeland lyda der till [-[ärkestiftet],-] {+[ärke-
stiftet],+} män Västerbotn, Jemteland, Medelpadh och Ångmanlandh
blifver superintendentie och Laplanden der ovanpå.»3
Observeras bör samstämmigheten mellan detta uttalande i rådet och
Steuchius’ senare utfärdade fullmakt.
Ännu så sent som 1659 förblev Härjedalen onämnt, när
super-intendentians olika delar uppräknades. I de detta år från konsistoriet
i Härnösand utgångna »Generales Conclusiones», alltså en
domkapitlets cirkulärskrivelse, heter det, att de äro stadgade med
prästerskapet och gemene allmogen i »Wästerbotn, Ångermanland,
Medelpad och Jämptland».4 Förbigåendet av Härjedalen kan här ännu
mindre än i tidigare omtalade sammanhang bero av en slump. Det
första påtagliga beviset för att detta landskap blivit inlemmat i det
norrländska stiftet utgör Steuchius’ visitationsresa 1661. Då blevo
1 Buchts antagande, a. a., s. 74, vilar på alltför lösa grunder.
2 RR, a. dat., RA.
3 SRP, a. dat., XI, s. 252. Jfr Beltzén, KÅ 1944, s. 191 f.
4 Offerdals kyrkoarkiv, I: 6, ÖLA. Avskrift i Jämtlands läns
fornminnesförenings tidskrift, IV, s. 78 f. Jfr denna uppsats s. 71, not 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
