Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Undersökningar
- Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
nils beltzén
nämnda konklusioner vittna om att Steuchius på ett tidigt stadium
för väsentliga förhållanden i församlingarna medvetet krävde
enhetlighet enligt svenska linjer.
*
Av den tidigare framställningen har det framgått, att det
dansk-norska prästerskapet, som vid tiden för Brömsebrofredens ingående
innehade sina ordinarie prästgäll i Jämtland och Härjedalen, fick
sitta i orubbat bo. Denna omständighet betecknades som
anmärkningsvärd, alldenstund prästerna vid angivna tidpunkt dels till följd
av den konsekventa daniseringen under perioden 1570—1645 voro
så gott som alltigenom danskar eller norrmän, dels emedan dessa
genom sitt uppträdande under kriget kunde riskeras bli opålitliga
element från svensk synpunkt. Prästernas ställning såsom ledare
för allmogen gjorde förhållandet än allvarligare. Likväl gick den
svenska statliga myndigheten alltfort1 in för den mera liberala
principen. I fortsättningen kommo också såväl regeringen som
konsistoriet i Härnösand att i icke ringa utsträckning fullfölja denna linje.
Någon särskilt påtaglig eller »aktiv» försvenskning av det
jämt-ländsk-härjedalska prästerskapet blev det således till en början
aldrig tal om. Först efterhand samt i och med den naturliga
omsättningen av prästerna i de erövrade norrlandsprovinserna inträdde en
anpassning efter helt svenska riktlinjer.
I vidstående tabell har jag angivit, hur prästgällen i Jämtland
och Härjedalen voro besatta, då resolutionen av den 24 dec. 1645
utfärdades, samt hur deras innehavares nationella extraktion tedde sig.
Sedan läget stabiliserats i slutet av året 1645, funnos således i
Jämtland och Härjedalen åtta danska eller norska kyrkoherdar och
fyra av jämtländsk eller härjedalsk börd. Om kapellanerna är icke
mycket känt. De som med säkerhet tjänstgjorde vid landskapens
övergång till Sverige, nämligen Janus Sigvardi i Ragunda och Mattias
Olai i Undersåker, torde ha varit av antingen dansk-norsk eller jämtsk
härkomst. Utgångsläget beträffande innehavet av de prästerliga
nyckelpositionerna var följaktligen från svensk synpunkt föga
tillfredsställande men å andra sidan till följd av en medveten generös
handling accepterat av de svenska riksmyndigheterna.
De allra flesta medlemmarna av detta övervägande dansk-norska
1 Jfr Beltzén, KÅ 1944, passim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1945/0082.html
