Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
nils beltzén
Alla dessa nu nämnda förhållanden ha ur den kyrkliga
försvenskningens synpunkt sitt stora intresse. Å ena sidan är det tydligt, att
man var klart medveten om att omständigheterna i Jämtland och
Härjedalen fordrade, att personer, som härstammade från de båda
landskapen, icke borde komma ifråga till prästtjänster därstädes.
Denna åsikt, som man rättvisligen måste säga ha klart fattat
problemet, företräddes dels av kommissarierna, dels av lektorerna i
Härnösand. De förra utvecklade tanken i och med att de framhöllo,
att jämtarna och härjedalingarna icke borde »excluderas» utan
sou-logeras på andra — nota bene: utanför landskapen belägna — orter.
Någon konsekvent effekt av kommissariernas uttalande kan icke
iakttagas. I varje fall förordnades jämväl efter år 1670 flera av
prosten Drakes söner till kyrkoherdar i jämtländska pastorat.
Superintendenten Steuchius’ hållning har nog heller icke alltid varit så
korrekt rörande dessa omständigheter. Alltför ofta torde han ha
låtit sig ledas av sin egen starka vilja för att icke säga härsklystnad,
och det kan säkerligen inte bestridas, att han lät sig i ganska stor
utsträckning påverkas av personliga hänsyn. Sant är, att han vid
olika tillfällen energiskt sökte stödja sina mågar, så att för dem goda
befordringar skulle kunna erbjuda sig. En av lektorerna i
Härnösand fällde en gång det elaka men kanske inte så oberättigade
omdömet, »att superintendenten tacklar upp gymnasium med sina
mågar».1 Att Steuchius speciellt gynnade prosten Drake i Brunflo
är obevisat, men härvidlag sammanfaller likvisst tanken med de
faktiska förhållandena.2
Ehuru så många andra frågor, varmed Västernorrländska
kommissionen var sysselsatt, ledde till betydelsefulla reformer i Jämtland
och Härjedalen, bar likväl icke dess förslag om förbud för infödda
jämtar att placeras som präster i det egna landskapet nämnvärd
omedelbar frukt. Från slutet av 1670-talet föreligger dock en kung-
1 Bygdén, a. a., I, s. 5.
2 B. Hasselberg, Till Jämtlands och Härjedalens herdaminne,
Fornvår-daren, IV, s. 77, bagatelliserar de prästtillsättningar och -förflyttningar,
som verkställdes med antingen dansk-norska män eller infödda jämtar. Det
anmärkningsvärda torde dock icke vara antalet sådana fall utan den
omständigheten, att överhuvud några accepterades, som hade relationer med icke
rent svenska intressen. Dessutom bör inte förglömmas de talrika ingiftena i
de gamla prästsläktena, vilket på åtskilliga håll måste ha skapat stark
intressegemenskap .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
