Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Undersökningar
- Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KYRKLIGA FÖRSVENSKNINGEN Av JÄMTLAND-HÄRJEDALEN iOi
återstod, innan tionden blev indragen till kronan och avskriven,
alltså i runt tal 200 år, är det endast sporadiskt, som denna skatt
kommer under diskussion för de landskaps del, vilka det här rör sig
om.
De båda lönekonventionerna av 1699 fingo lång livslängd. Ehuru
de enskilda bestämmelserna efterhand mjukades upp och tillämpades
mera praktiskt, är det dock uppenbart, att de urgamla lönevillkoren
för prästerna i Jämtland och Härjedalen intill modern tid kommo
att i princip utgå enligt för dessa landskap särpräglade regler. I
synnerhet kan detta iakttagas beträffande sädestionden, vilken så länge
tiondesystemet överhuvud ägde bestånd utgick med lika delar till
prästen och kronan. Någon konsekvent försvenskning kom således
praktiskt aldrig till stånd, förrän den slutliga löneregleringen av
1910 trädde i kraft.
*
Om man således kan iakttaga, att stort motstånd uppstod vid
varje försök till förändring av prästernas ekonomiska villkor samt
att obenägenheten för nyheter konserverade de gamla, i många fall
urgamla, bestämmelserna på detta område, kan samma fenomen
konstateras, då det blir fråga om sättet för den kyrkliga uppbörden.
För att en jämförelse mellan svensk och dansk-norsk tradition i
hithörande ting skall framstå allra tydligast ämnar jag först i största
korthet redogöra för hur förvaltningen av kyrkans inkomster var
organiserad i Sverige och Norge.
I Sverige handhades under medeltiden förvaltningen av kyrkornas
medel av kyrkvärdar, som utsågos av präst och sockenbor
gemensamt, men vilkas befogenhet inte var synnerligen stor. Så länge det
endast gällde smärre utgifter, kunde de besluta tillsammans med
prästen, men när viktigare ting kommo på tal, fordrades
sockenmännens bifall.1 Under reformationen råkade på de flesta håll
sockenkyrkornas ekonomi ut för misär till följd av att reduktionsivern efter
1539 kom att utsträckas jämväl till sockenkyrkornas samlade skatter.
Detta år indrogs också slutgiltigt den andel, som landskyrkorna hade
i tionden, den senare s. k. vin- och byggnadssäden. Men alltfort
forslades denna tionde till kyrkohärbärget under uppsikt av präst
1 Hedar, Ecklesiastika räkenskaper i Kammararkivet, Meddelanden från
Svenska riksarkivet, ny följd, I: 63—65, s. 201.
7—45681 Kyrkohist. Årsskrift 1945
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1945/0107.html
