Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kyrkliga försvenskningen av jämtland-härjedalen iOi
får det säkert fattas så, att kungörandet för allmänheten försiggått
i anslutning till gudstjänsterna. Någon kontroll på särskilt
sammankallade sockenstämmor har det troligtvis i början icke varit tal om.
Likväl saknas ej belägg för att verkliga ansatser blivit gjorda,
avseende att återuppliva gamla traditioner i detta hänseende, så att
överensstämmelse med äktsvenska förhållanden skulle kunna uppnås.
Det är inte svårt att lokalisera dessa försök att blåsa nytt liv i den
svenska sockenstämmotraditionen. Spiritus rector har utan tvivel
varit den betydande offerdalsprosten Abraham Laurentii Burman,
som i alla sammanhang städse sökte strikt efterleva av överordnade
myndigheter utfärdade författningar. Utgångspunkten för hans
initiativ var härvidlag tämligen visst den ovan återgivna 6 p. i VIII §
av kyrkolagens 24 kapitel, i vilken det ju tydligt förutsattes, att
sockenstämmor skulle syssla med vad som angick »kyrkornas
nödtorft». Allenast några år efter lagens publicerande och sin ankomst
till offerdals pastorat, vilket inträffade ungefär samtidigt, lät
Burman inom sitt prosteri1 kalla till sammanträden vad källorna
benämna sockenstämmor. Bevarade protokoll förmäla om dylika
sammankomster under 1690-talet och åren närmast efter det följande
sekelskiftet i Offerdal och Mattmar samt Sunne, Frösön, Hallen och
Norderön.2 Försöket slog dock icke väl ut. Det vilar också något
tillfälligt och konstlat över dessa sockenstämmor. Visserligen
förhandlades på dem om en hel del ting, bl. a. även om
kyrkoräkenskaperna och deras godkännande3 samt om tillsättande av sexmän4,
men detta var icke regel. Stämmans viktigaste prerogativ —
granskningen av den ekonomiska förvaltningen — blev endast tillvarataget
i ett fåtal fall. Övriga gånger säges inte ett ord därom. Svårigheten
att komma ifrån den metod, som annars allmänt tillämpades efter
kyrkolagens ikraftträdande, nämligen att från predikstolen meddela
församlingen om kyrkans ekonomiska ställning5, kan likaså skön-
1 Möjligen har också superintendenten M. Steuchius vid sina visitationer
uttryckt en önskan i denna riktning. Burman blev visserligen inte prost förrän
1695 (över Offerdal, Sunne och Undersåker) men då prosten Lundell i Sunne
under flera år misskötte sitt prosteri, kan man väl tänka sig, att den energiske
Burman anmodades ingripa långt före 1695. Offerdals kyrkoarkiv, I: 6, ÖLA.
2 Offerdals kyrkoarkiv, L I: 1, Offerdal. Kyrkoarkiven i Mattmar, C: 1,
Sunne, C: 1, Frösön C: 1, Hallen, C: 1, Norderön, C: 1, alla ÖLA.
3 Sunne och Hallen. 4 Hallen.
5 Se ovan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
