- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiofemte årgången, 1945 /
112

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IOO

nils beltzén

jas. 1694 upplästes sålunda i Hallen räkenskaperna först från
predikstolen och sedan i sockenstugan, varefter de godkändes. I Sunne
och Mattmar övergick man redan efter ett års prov till det gängse
förfaringssättet. Uppenbart är alltså, att det tämligen snart visade
sig omöjligt att i Jämtland-Härjedalen skapa hemul för
sockenstämman i det allmänna medvetandet. När inte något direkt påbud om
densamma fanns införd i kyrkolagen, fick den ingen livskraft. Som
redan sagt är saknades yngre lokal tradition att anknyta till, och
dessutom torde konkurrensen från landstingen ha verkat i samma
negativa riktning.

Det gick således icke att skapa något instrument, varigenom
socknens världsliga medlemmar erbjödos tillfälle kontrollera sin kyrkas
inkomst- och utgiftsstat. Metoden härför blev från och med det nya
seklet överallt densamma, nämligen den att prosten vid sina
visitationer skötte räkenskapsgranskningen. Efterhand inträdde dock en
förändring, innebärande en övergång till likhet med rikssvenska
förhållanden. Helt naturligt måste trycket härifrån, i synnerhet via
stiftsstyrelsen, ge sig tillkänna. Visserligen hade den svenska
sockenstämman tvingats undvara stödet från lagen, men ändock hade den
kunnat väl hävda sin ställning tack vare att den var så djupt rotad
i socknens vanor. Prästerskapet stödde dessutom institutionen med
all makt och försökte genom framställningar hos höga överheten
stärka sockenstämmans verksamhet. Redan 1697 lyckades man
således utverka en kunglig resolution om att ogiltig frånvaro från
stämman skulle medföra förlust av talan gentemot de fattade besluten.
1719 stadgades om böter för den frånvarande, om han icke hade laga
förfall. I prästerskapets privilegier av 1723 omnämndes
sockenstämman utförligt. Utan att ge föreskrifter i detalj om stämmans
funktioner fastslogo privilegierna socknens självbestämmanderätt vid
behandlingen av sina angelägenheter. »Man kan verkligen tala om
en ’sockenfrihet’ i allra vidsträcktaste bemärkelse.»1 Det är
självklart, att dessa nu nämnda omständigheter beträffande
sockenstämmans villkor skulle influera på dennas ställning i de förvärvade
provinserna i Norrland ända därhän, att krav på inrättande av stämmor
jämväl därstädes icke kunde annat än tillmötesgås. Under
1700-talets andra och tredje kvartssekel började också i ett flertal
församlingar sockenstämmor sammanträda, och efterhand upptogs se-

1 Johansson, a. a., s. 46.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1945/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free