Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Karl-Åke Henningson, Jacob Otto Hoof som predikant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jacob otto hoof som predikant 183
Man skulle kunna tro, att det just är emot denna predikan, —
och i varje fall är det emot den teologi, för vilken den utgör en
typisk exponent — som Hoof riktar sig i följande ordalag på tredje
sönd. i Fastan:
»Jesu hädas nu för tiden i många awseenden, såsom då man söker
förwända försoningsläran, — hwilket sker, när Jesu görande och lidande
lydnad icke får enligt bibelns ord, wara en syndares rättfärdiggörelse
inför Gud, — då det wrånga förnuftet frågar: kan jag icke warda
rättfärdig och salig dermed, att jag genom Guds Andes inneboende werkan
håller hans bud, utan att tillräkna mig den rättfärdighet, som Jesu säges
genom sin laglydnad, sin pina och död, hafwa fullkomnat utom mig?
hwarföre skall min rättfärdighet bestå uti detta och icke uti den helgelse
som Gud genom sin nåd och kraft åstadkommer uti mig.»1
Att förneka tillfyllesgörelsen är att »häda Jesum». »Så göra i
synnerhet wåra willoandar eller bedrägliga lärare»,2 ett klent betyg
åt neologiens återgivande av »Jesu milda lära».
2) Det var betecknande för ortodoxien, att såväl bibel som
bekännelse ansågos absolut ofelbara. När upplysningstiden och
upplysningskulturen här började komma med invändningar, blev man
på sina håll böjd att offra bekännelsens auktoritet för att kunna
behålla Skriftens. Detta är neologiens ståndpunkt. Men
utgångspunkten är icke ortodoxiens. Den heliga Skrift erkännes ha sin
begränsning och sina ofullkomligheter, vilka dock endast bero på de
heliga författarnas »ackomodation». Ackomodation blir det slagord,
varmed man vid denna tid löser alla svårigheter beträffande
bibelordets tolkning.3 En prästmötespredikan i Strängnäs 17994 talar
ganska oförblommerat om dessa svårigheter och löser problemet
genom att förklara, att bibelns lärdomar äro i huvudsak
överensstämmande med förnuftets fordringar.
Vad har Hoof att säga i denna fråga? Vilken är hans
uppfattning av bibelordet och dess auktoritet?
Vi få besked om detta i en predikan på andra sönd. i Advent.
Evangeliets tal om tecken till den yttersta dagen får där bl. a.
följande tolkning:
»Här blifwer en stor förmörkelse, och faseliga tecken, bestående uti
otrons förwridna uttydningar af Bibelordet, hwilka uttydningar för-
1 H. P., s. 292. 2 Ibm, s. 293.
3 Leufvén, a. a. II, s. 40—41, 108—109.
4 Ibm, s. 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
