Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Karl-Åke Henningson, Jacob Otto Hoof som predikant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 iO karl-åke henningson
Kap. II.
Det pietistiska draget.
Den pietistiska synen på olika frågor är hos Hoof påfallande.
Det ligger ju i all väckelsepredikans natur att vara pietistisk. Och
det är väl i icke ringa grad den förändrade ställningen till »världen»,
som efter 1808 gör Hoof till den omtalade och eftersökte
folkpredikanten och själasörjaren, till vars predikstol skarorna strömma.1
Det är f. ö. en rätt märklig iakttagelse, att »stränga» predikanter
gärna samla stora åhörarskaror på samma gång som de väcka
mycket motstånd.2
Hela den hoofianska rörelsen tog i arv efter sin lärofader den snäva
och trångsynta uppfattningen av adiafora. Också det flyktigaste
studium av Hoofs predikningar gör detta fullt begripligt.
Två huvudorsaker torde kunna påvisas. Den ena är
»försakelseläran», en huvudpunkt i Hoofs själavård, som skall vidröras i annat
sammanhang. Den andra är det snävt avgränsade bedömandet av
vilka, som kunde göra anspråk på att räknas såsom Guds barn. Här
står Hoof helt i linje med all inom- och utomkyrklig pietism tiderna
igenom.
Ett annat finner man i »Tro- och sannfärdigt wittnesbörd om J. O. Hoofs
läras gudomliga sanning», där det heter: »Och det kan hwar och en, som med
andakt läser densamma (Hoofs lara sådan den framställes i hans skrifter eller
rättare i de efter hans muntliga föredrag upptecknade predikningarna) och
jemförer den med Bibeln och wåra symboliska böcker, finna, att den är
öfwer-ensstämmande med alla wåra christeliga läroartiklar–-.» Ibm, s. 157, f.
Härmed må sammanställas ett uttalande om hoofianen Magnus Andersson
i Tolg (Måns på Ringsborg). Hans brev sägas innehålla »en klar och fast
trosåskådning, synbarligen lärd och närd hos framför andra Paulus, Luther, Hoof
och Nohrborg». Petersson, En kärnkristen, s. 19, 28.
1 Som en egendomlighet kan nämnas, att den kände väckelsepredikanten,
komminister C. J. Fowelin i Väckelsång (1817—91), som älskade Murbecks
postilla, ej alls gillade Hoof, trots att F:s egen predikan, som just kan
karakteriseras som gammalpietistisk, företer åtskilliga likheter med dennes. Växjö
stifts herdam. IV, s. 33. Jfr not s. 13 f.
2 Jfr härmed J. P. Tessins yttrande om Abraham Pettersson: »Han var
en sträng lagsens predikant och hade följaktligen mycket tillopp. Folkhopen
hörer gemenligen gerna skarpa predikningar, ej af åtrå att bättra sig, utan i
den trone, hvar och en har, att under vältaliga målningar igenkänna sin nästa.»
Skarstedt, Predikoverksamhetens etc., s. 195—96.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
