Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Karl-Åke Henningson, Jacob Otto Hoof som predikant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jacob otto hoof som predikant
187
Så gott som varje efterlämnad predikan torde kunna lämna
rikligt bevismaterial. De äro allesammans burna av ett allt
överstrålande patos: väckelsepredikantens nitälskan att rycka åtminstone
någon brand ur elden. Såväl Hoofs världsbetraktelse som hans
antropologi äro djupt pessimistiska. Världen är stadd i den ondes våld.
Den stora hopen är andligen död och försmädar de trognas lilla och
i dess ögon underliga skara. En frimodigare syn, som kunde ha varit
följden av Hoofs förut berörda dopuppfattning, har här fått sitt
korrektiv i en pietistisk pessimism: de flesta döpta ha förspillt sin
döpelsenåd och äro därför icke bättre än hedningar. Spänningen
mellan massa perditionis och parvus grex blir därför den bakgrund, mot
vilken hela Hoofs verksamhet såväl som den från honom utgångna
rörelsen bör ses.
När Hoof på Annandag Jul predikar om »Jesu trogne wittnen»
får han osökt anledning att angripa »världens» julfirande. »Betrakta
hur de lefwa i denna wår Julehelg, på ett ställe hålla de sina så
kallade Julecalaser och dansa, i en annan wrå spela de kort och tärning
eller andra från helfwetet uppkomna spel; på det tredje stället supa,
hora, fråssa och slåss de–-.»’ Det är föräldrars plikt att söka
hindra »danse-, lekestugor, kort- och tärningsspel, prål och fråsseri
och mer sådant». »I egen rättighet till att prompt befalla dem till
att blifwa ifrån hore- och djeflaidéer.»
Den spenerska missionssynpunkten går igen i Hoofs egen »inre
mission».2 Han kan tala om, hur det fröjdar alla trogna själasörjare
och gläder dem, när Gud välsignar deras arbete i ordet.
»Om det icke wore mera än en själ till hwarje enskild redlig lärare
till Christi dag, så kan man ändock säga om enhwar af dem, att hans
arbete icke warit fåfängt i Herranom. Såsom en viss Själasörjare yttrar
sig: om en Guds ords förkunnare under alla sina prediko-år winner en
enda själ, som älskar, lyder och beständigt följer Jesum, så är det stort.»3
Hoofs ställning till frågan om »theologia irregenitorum» förefaller
något oklar. Å ena sidan vill han väl inte helt bestrida, att en biblisk
och bekännelsetrogen predikan, »ett rent Guds ord», kan ha sitt värde,
även om förkunnaren själv icke gått in under omvändelsekravet.
Å andra sidan är han ytterst skarp i sina omdömen om oomvända
1 H. P., s. 98.
2 Hoof kan även citera Speners ord om ecclesiola in ecclesia. H. P., s. 151.
3 H. P„ s. 394.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
