Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Karl-Åke Henningson, Jacob Otto Hoof som predikant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 iO karl-åke henningson
»Fröjda dig, du Christi brud! en gång slipper du din dödskropp och
allt anfall från dina öfriga salighetsfiender, en gång får du flytta från
Kedars hyddor upp till de himmelska Chorerna; en gång får du i
sällskap med Serapher, Änglar och frälste börja sjunga, och sedan ewigt
fortfara med Zions sånger däruppe — — —.»’
På Juldagen möter en invokation till änglarna, som torde vara
ganska ensamstående inom vår homiletiska litteratur i
efterreforma-torisk tid. På sitt sätt utgör den också ett exempel på det
mystiskromerska inslaget i Hoofs eget fromhetsliv, varom mera nedan.
»O I hans (Guds) saliga andar! I heliga änglar! I hafwen aldrig
erfarit, och aldrig fån I erfara hwad det will säga, att wara betungad af ett
inneboende förderf; wi wete, att I liknen eder Fader, att I älsken honom,
som sjelf i skapelsen gifwit eder den fullkomligaste
kärlek.–-Såsom I i dag talat till oss från den Betlehemitiska ängden samt från
skyarna, så wilje wi ock tala till eder.–-Nu kunne wi på andra sidan
om gra wen komma i edert saliga umgänge och der utan ände obehindradt
få sjunga wårt: ära ware Gud i höjdene–-.»3
Annandag Jul3:
»När de fyra Englar börja på att basuna från öster och wäster, söder
och norr, och slå alarm på alarm; när nu himlafästet blifwer öfwerdraget
som ett mörkt swart täckelse; när nu blixt på blixt, knall på knall,
utur det öfwertäckta swarta fästet bryter fram, och bebådar Domarens
ankomst; när nu Öfwer-Engelen ropar: si Han kommer; går ut emot
Honom, när nu jorden rörer sig på sina axlar, och alla dess inälfwor bullra,
när nu hafwet och wågorna bullrar på och framkastar sina döde; när nu
alla grafwar öppnas, och alla de som legat der, reser sig upp, somlige i
ljusa, somlige i swarta skepelser; när nu allt brakar och bullrar i helwete,
och alla fördömda bryta upp nedanföre Domaren, när allt står i ljusan
låga och denna wår nuwarande werld ramlar omkull,––när ofwan-
före synes en öppnad himmel med all dess härlighet och nedanföre ett
uppgapande helwete med alla dess innewånare och grufweliga qwal; då
stå Guds barn med frimodighet.–-Tänk om wi då lefwa, det
kan wara skedt innan nästa Julehögtid, ja innan denna Högtidens
slut.–-»
Hoof kan t. o. m. längta efter, att domen skall bryta ut över
ohörsamma skaror. En stark eskatologisk trånad talar ur dessa ord:
»Huru länge skall Gud förslösa sitt ord på dessa otacksamma, som
icke bruka sin kropps lemmar till hans ära, utan till orättfärdighetens
wapen? När uppgår den dagen, då den Gudomlige, som for bort ifrån
1 H. P., s. 14.
2 H. P., s. 67 f.
3 Ibm, s. 105 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
