Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Karl-Åke Henningson, Jacob Otto Hoof som predikant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jacob otto hoof som predikant
199
at warda lös och qwitt thenna werldenes skatter, heder och nöjen.»
–-»Det är en snöd handel at förslösa sin tid med hus, trädgårdar,
kläder, bohag, rummens prydelse och thylikt lapperi mer.»
Orden kunde varit Hoofs. Han går visserligen aldrig så långt
att han förnekar det berättigade i att äga livets nödtorft, men han
talar ständigt om Jesu heliga försakelselära, om plikten att giva
bort, om faran av allt överflöd och alla prydnader i klädedräkt
som hem.1 Att hans yrkande på enkelhet och försakelse även någon
gång kunde ge anledning till kritik mot hans egna torftiga
levnadsvanor, därom vittna flera obestyrkta anekdoter. Men på femtonde
sönd. efter Trinitatis kan han spörja med om Louvigni påminnande
uttryck:
»Om Jesus nu, då du går ifrån kyrkan, genom sin Ande sade i ditt
hjerta: »–-Nu kallar jag din själ», skulle du då kunna säga:
Välkommen Herre Jesu!–-Vad bryr jag mig om hus och hem,
trädgårdar, åkrar och ängar–-gerna will jag öfwergifwa alltsammans,
och följa min Jesum —–.»2
Den lagiska pietismen är hos båda lika sträng. Här har
Schartaus skarpa öga klart sett sambandet. Det minsta närmande till
världen är en fara för själen. Louvigni: »Jag hafwer rönt af
för-farenheten at alla djefwulens försök intet skada själen så mycket
som en liten lettsinnighet eller sprong af then ännu icke fulldöda
naturen.»3 Hoof: »Akten er för förströelser, akten er för sällskap,
mitt hjertas barn. Du wet ju wäl, jag talar just icke här om onda
sällskaper.–-Jesus kan wäl förloras i sällskaper, som synas
goda.»4
Att imitatioideal, brudmystik, inre ljus och upplysning, dessa
för all mystik kännetecknande begrepp, återfinnas såväl hos den
förfinade franske mystikern som hos den svenske folkpredikanten
är väl mindre ägnat att förvåna. Det är ju alltsammans ting, som
på olika vägar kommit in också i evangeliskt-lutherskt fromhetsliv.
Intressantare och mera belysande synas mig följande två iakttagelser
J »Försakar du alla werldens prydnader i hus och mat och kläder, dess
umgänge, heder, ära och wällust–-?» H. P., s. 147.
2 H. P„ s. 812 f.
3 Louvigni, a. a. I, Kap. 4. § 13.
4 H. P., s. 152.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
